Att skriva om funktionsnedsättning och deckare för barn

Att skriva om funktionsnedsättning och deckare för barn

Idag gästas bloggen av Vanja Persson, författare och förläggare på Magic Wonders:

Vanja PerssonBöckerna om Liam startade som en skrivuppgift när jag gick på Mittuniversitetets Kreativt skrivande för barn och ungdom. Uppgiften var att vi skulle skriva en deckare för barn och jag som visserligen tycker om att läsa deckare blev helt nollställd. Hur skriver man en deckare så att den faktiskt blir spännande och med barn som målgrupp dessutom? Jag sköt upp skrivuppgiften så länge jag bara kunde, men till slut var jag tvungen att skriva om jag skulle hinna få in uppgiften i tid. Eftersom det var en solig vårdag satt jag ute i min lilla trädgård och försökte skriva, men inspirationen ville sig inte riktigt så istället pysslade jag på i trädgården. Av någon anledning blir jag ofta inspirerad av miljön runt omkring – växter, träd, vatten och liknande. Så även den här gången, fast på ett väldigt konkret sätt. När jag pysslade på i trädgården upptäckte jag nämligen att min nyplanterade rabarber hade försvunnit, kvar var bara ett hål i marken där plantan varit. Och vips hade jag fått inspiration till en deckarhistoria där min fiktiva granne Liam löser det mysterium som aldrig fick någon förklaring i det verkliga livet.

Från början var det inte självklart att Liam skulle använda rullstol, däremot funderade jag över om det gick att göra något speciellt med bilderna så att text och bild tillsammans gör att berättelsen blir något mer än vad som finns i texten. Eftersom jag just då jobbade extra på Stockholms Handikappidrottsförbund kom jag snabbt på idén att jag ville att Liam skulle ha någon form av funktionsnedsättning som inte påverkar hans förmåga att lösa mysterier. Barn (och vuxna) med funktionsnedsättningar blir ofta bedömda efter sin funktionsnedsättning i första hand och vilka de faktiskt är i andra hand och jag ville att min Liam skulle få vara sig själv. Ett nyfiket barn som löser vardagsmysterier i sin omgivning, inte ”bara” ett barn i rullstol. Rullstolen har ingen stor roll, den råkar bara vara till hjälp för honom att ta sig fram eftersom han inte kan gå.

magic-wonders-morfars-tofflor-plano_webb (1)Den nyutgivna uppföljaren Morfars tofflor har egentligen en tydligare koppling till handikappidrotten. Bokens morfar verkliga förlaga är en mångårig medarbetare på handikappidrotten som vid ett av mina besök där faktiskt blivit av med sina tofflor. Precis som i boken trodde han (och tror fortfarande) att det är kollegan Peter som tagit dem. I boken lyckas Liam lösa det mysterium som i verkligheten fortfarande är olöst…

 

 

Fredagssolar och gästbloggare

Fredagssolar och gästbloggare

Maskros

Det är fredag och solar lyser både från ovan och i gräsmattan. Trevligt värre! Något annat som är trevligt är att jag har ännu ett gästblogginlägg på lut. Det är författaren Vanja Persson från förlaget Magic Wonders som skriver om barndeckare. Men det kommer nästa vecka – håll utkik! Trevlig fredag!

Gestaltning och att bygga karaktärer

I ett tidigare inlägg skrev jag om den dramaturgiska modellen som ett verktyg för att disponera och bygga upp sin historia. Här fortsätter jag med nästa viktiga komponent i romanskrivandet: karaktärer och gestaltning.

Ingen historia utan karaktärer, det kan vi börja med att slå fast. En bra historia handlar om personer med driv, som känner och tänker något. Personskildringar handlar om problem som ska lösas och hinder som överkommas. Även om personen inte alltid vinner vill vi läsa om kämpaglöd, energi  och se en utveckling hos karaktären. Som läsare vill vi lära känna personerna i berättelsen och få dem gestaltade på ett naturligt sätt. Att gestalta betyder levandegöra och en utmärkt minnesregel är Show don´t tell, det vill säga att visa istället för att berätta. Hur gör man då det?

– Undvik att beskriva människor utifrån abstraktioner som utseende eller beskrivande adjektiv. Det säger ingenting på riktigt om personen. Försök istället att bli mer konkret och berätta en historia.

– Språket är oerhört viktigt: Ordval i dialogen, hur en människa pratar, likaväl som den språkliga rytmen och nyanser kan beskriva olika personers karaktärsdrag och sinnesstämning.

– Vad en person gör är viktigare än vad den är. Karaktären existerar inte i ett vacuum utan uppstår i ett samspel med andra. Vilken miljö och sammanhang rör sig karaktärerna i?

– En karaktär är i mångt och mycket sitt handlande. Hur man klär sig, rör sig eller beter sig är något som säger mycket om karaktären.

Kort sagt behöver man lära känna sina karaktärer, ta reda på vem de är bakom ytan, vilka drivkrafter och vilken levnadshistoria de har. Det är ingenting som måste redovisas i boken, men förståelsen för karaktärernas olika sidor måste finnas där för att det ska kunna skildras trovärdigt.