Läs Jonas Jonassons följebrev

Det finns inget självklart recept på hur ett bra följebrev är utformat, men personlighet är alltid bra. En som lyckades förmedla alla viktiga delar med en stor portion personlighet och humor är Jonas Jonasson. Här är följebrevet i sin helhet, som han skickade till Piratförlaget, tillsammans med manuset till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann:

Jag heter Jonas Jonasson  och jag bifogar härmed mitt manus till roman för påseende. Fast egentligen heter jag inte Jonas utan Pär-Ola, men det går inte att heta det jag heter där jag bor, i italiensktalande delen av Schweiz. Så det blev Jonas i stället, efter far. Jonas Jonassons låter dessutom bättre nu när jag ska bli bästsäljarförfattare…
Jag har en bakgrund som reporter på Smålandsposten; reporter, redigerare och mellanchef på Expressen; egen mediekonsult i Polen och Baltikum för Bonniers räkning; samt producent och konsult för bland andra TV4, via OTW Media AB som jag delägde. I tillägg till det studerade jag en gång i tiden svenska och spanska på Göteborgs universitet.
Och nu tänkte jag att jag skulle bli författare, kanske i samarbete med er?
Det bästa med alltihop är manuset som sådant (om ni frågar mig, fast det gör ni nog inte). En Paasilinna-Forest Gump-inspirerad skröna, med enstaka inslag av Den tappre soldaten Svejk och Röde orm. Det är vårdat skrivet, kul, absurt, högst omoraliskt och kul igen. Visst har jag en och annan djupare tanke med det jag skrivit, men i första hand är det en kommersiell produkt avsedd att förnöja.
Det är det bästa med alltihop. Det näst bästa är att jag har många liknande historier som helst i huvudet om ni – som jag – skulle tycka om den första.
Det tredje bästa ska jag inte trötta er med nu. Först får ni läsa och i bästa fall höra av er. 

Från Konsten att skriva en bästsäljare (Lagerwall & Wennersten, 2011).

Hur det gick med det här följebrevet vet vi. Piratförlaget blev förtjusta, manuset blev antaget och Jonasson är den bästsäljaren han föresatt sig att bli. Resten är historia som man säger.

Fler artiklar om följebrev:
Skriva följebrev – hur du pitchar din bok

Så här sätter du SMARTa mål för ditt skrivande

Så här sätter du SMARTa mål för ditt skrivande

smarta målHar du bestämt dig för att satsa på skrivandet?  För att hitta en riktning för sitt skrivande och framför allt – för att det verkligen ska bli något skrivet är det viktigt att sätta upp mål.

Det är vanligt inom managementlitteraturen att prata om SMARTa mål och det är något man kan använda sig av inom skrivandet också. SMART står för specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsbundet. Så här kan du applicera SMART-modellen på ditt skrivande:


Specifikt

Att ett mål är specifikt innebär att det är väldefinierat. Ett specifikt skrivmål kan vara att skriva klart råmanuset, skriva en novell och skicka till en tävling eller att redigera klart din bok.

Mätbart

För att kunna se ett resultat av sitt mål bör det vara mätbart. ”I sommar ska jag skriva” är inget mätbart mål, men att sätta upp mål för ett antal skrivpass i veckan eller antal ord om dagen du vill skriva är ett sätt att göra det mätbart.

Accepterat

Det här torde vara det enklaste målet för dig – att acceptera att du ska ägna dig åt skrivande – det är förhoppningsvis frivilligt :-). Men det kan också ha att göra med omgivningen – att du har en partner eller familj exempelvis som accepterar att du drar dig undan för att ägna tid åt skrivandet.

Realistiskt 

Det här är viktigt: Sätt upp mål som är realistiska och möjliga att uppnå. Ha inte som mål att skriva tre timmar per dag, sju dagar i veckan, om du inte på allvar tror att det är möjligt. Ett mål som man sällan eller aldrig kan nå leder bara till att man känner sig misslyckad och det tar död på kreativiteten. Ta hänsyn till hur din vardag ser ut och utgå alltid från verkligheten. I början kan du sätta låga mål som är relativt lätta att nå, för att sedan successivt öka allt eftersom. Realistiska mål är tillräckligt höga för att trigga dig att hålla igång och utmana dig, men inte så höga så att det inte finns några marginaler. Lagom är bäst.

Tidsbundet

Att sätta mål inom en begränsad tid hjälper alltid till när man ska nå ett resultat. Vikten av deadlines ska inte underskattas. Sätt upp milstolpar för vad du vill ha hunnit åstadkomma under den tidsperiod som du har bestämt, gärna i stil med ”Innan semestern ska jag ha skrivit X antal sidor”.

Så vilka SMARTa mål kan du sätta för ditt skrivande?

Hur är det att anlita lektör?

Hur är det att anlita lektör?

Går du i tankarna om att anlita lektör? Hur känns det egentligen och vilken nytta kan man ha av det? Här är Helene Eldins upplevelse av att anlita lektör. anlita lektör

Hur upplevde du det att anlita lektör och låta en utomstående läsa ditt manus?

Eftersom det var mitt första försök att skriva en roman kändes det väldig spännande och nervöst att låta någon utomstående läsa och göra en bedömning av manuset. Endast min syster hade fått läsa det innan och hon tyckte det var knepigt att ha några synpunkter eftersom hon känner mig så väl och hela historien kom för nära för att hon skulle kunna ha en objektiv blick.

Hur var det att få feedback på ditt manus? 

Att lämna ett så personligt manus som mitt kändes lite som att vika ut sin själ till beskådning men jag tänkte att lektören ju inte visste vad som var jag och vad som var fiktion. Det hjälpte lite. Fanns också en rädsla för att lektören skulle ha svårt att vara uppriktig om hon tyckte att det jag skrivit bara var värdelöst. När jag själv läste igenom manuset fann jag det ganska ointressant vissa gånger och vid andra tillfällen tänkte jag att det nog var ganska bra. Så för att få en uppfattning om vad en person som har läst mycket och som kan läsa ett manus på ett professionellt sätt bestämde jag mig för att ta steget och anlita en lektör. Och inte vilken som helst förstås. Hade redan haft lite kontakt med Emma och känt förtroende för henne. Hon hade tidigare läst och gett feedback på första kapitlet i mitt manus i samband med en författarkonferens.

Hur reagerade du på den feedback du fick? 

När utlåtandet kom läste jag om det flera gånger för att kunna ta in allt. Det var mycket omfattande och innehöll många värdefulla synpunkter. Dessutom hade Emma lämnat kommentarer i själva manuset. Min första reaktion var att utlåtandet var så välstrukturerat och genomtänkt. Vid första genomläsningen gladde jag mig oerhört åt de positiva omdömena och jag kände hur jag växte lite som nybörjande författare. Vid senare genomgång började jag ta till mig alla de förslag som fanns om hur min berättelse kunde förbättras. Dessa kändes till en början nästan oöverstigliga och jag visste inte var jag skulle börja, men efter lite eftertanke och bearbetning kunde jag starta den kreativa förändringsprocess som behövdes för att komma vidare. När jag väl kommit igång och bekämpat det motstånd som fanns att ändra på vissa delar kom glädjen i skrivandet tillbaka. Viktigt för mig för att kunna ta till mig lektörsutlåtandet var att det var skrivet med respekt och formulerat på ett lättförståeligt sätt. Jag fick en känsla av att det jag skrivit hade ett värde trots alla förslag till ändringar.

Vad är skillnaden mellan att anlita en lektör och en vän/släkting enligt din uppfattning?  

Såhär i efterhand kan jag säga att utan Emmas utlåtande hade min roman inte alls blivit så läsvärd som den känns idag. Flera personer i min närhet har nu läst den och tyckt den var spännande och lärorik att läsa. Har fått nyttiga synpunkter även från dem men en analys från en lektör är något annat. En lektör har vanan att se på ett manus utifrån olika dimensioner (anslag, tema, tempo, perspektiv, dramaturgi, gestaltning, språk osv) och på ett mer objektivt sätt.

Hur har det gått efteråt? 

Ännu är det inget förlag som velat publicera min berättelse men jag har fått uppmuntrande kommentarer och funderar på om jag ska ge ut den på egen hand. Framtiden får utvisa.

Skulle du göra det igen? 

Att låta en utomstående ta del av mitt manus och få ett professionellt utlåtande har varit en otroligt lärorik upplevelse för mig och jag skulle absolut göra det igen. Man blir ju ganska ”blind” för sitt eget skrivande efter ett tag.

Slutligen, skulle du rekommendera andra att anlita lektör?

Jag skulle rekommendera alla som skriver och vill ha en chans att bli publicerade att anlita en lektör för att få hjälp i skapelseprocessen. Som skrivande person sitter man ju oftast i ensamhet och subjektiviteten kan bli lätt hämmande. Dessutom är det ju så att man själv bestämmer vad man har nytta av i feedbacken från lektören. 

Tack Helene och varmt lycka till på vägen mot ditt mål om en utgiven bok! 

Läs fler inlägg om lektörsläsning och vad en lektör kan betyda för ditt manus:
7 tips till dig som ska skicka manus till lektör
Vad gör egentligen en lektör?

Lilla språkskolan – Kolon: Stor eller liten bokstav efter?

Det här med kolon och stor eller liten bokstav efter är inte helt enkelt – jag får själv slå upp ibland för att dubbelkolla, särskilt när jag korrekturläser. Bästa boken att ha tillhands rent allmänt när man skriver är för övrigt Svenska Skrivregler (2017) som ges ut av Språkrådet, då den innehåller deras rekommendationer. Tips!

Stor bokstav efter kolon ska det vara om repliker, anföringsfras eller citat föregås av kolon.
Det stod klart och tydligt i tidningen: ”Drick inte vattnet från kranen”.
Jag sa: Jag åker iväg och handlar så länge.
Precis som Pippi brukade säga: ”Det har jag aldrig gjort så det klarar jag säkert.”

Liten bokstav efter kolon används bland annat före uppräkningar, exempel, förklararingar och sammanfattningar oavsett om det som följer är ett ord, en fras, en sats eller en egen mening.
När kolonet motsvarar uttryck som nämligen, det vill säga, till exempel eller såsom
Mina favoritfrukter är: äpplen, päron, vindruvor och clementiner.
Det hade inte kommit en droppe regn på flera veckor: det var värmebölja.
Sanningen uppenbarade sig för mig: han skulle aldrig bättra sig.

Vill du läsa flera inlägg från Lilla språkskolan?
Tre punkter – ellips
Om förkortningar
Skriva klarspråk
Avstavning

Det viktiga syftet i ditt manus

Det viktiga syftet i ditt manus

Att man ska ha ett syfte med sin text kan tyckas självklart. Ett övergripande syfte kan vara att underhålla, informera, påverka eller provocera, men har du tänkt på att precis allt, ned i minsta beståndsdel, behöver ha sitt specifika syfte? I slutänden kan man tänka att varenda mening som finns ska finnas av en anledning. Tyvärr duger det inte att tänka utfyllnad och fluff. Låt mig bena upp vad jag menar.

Här följer några av de vanligaste felen som jag brukar se i manus.

syfte

Scener

Har alla scener en klar tanke? Rannsaka dig själv och din text, finns det en tydlig mening med varenda scen, eller finns det några som mest är till för utfyllnad? Och här måste man se skillnad på utfyllnad och fördjupning av exempelvis en karaktär eller en relation. En scen där huvudpersonen äter middag med sin familj kan vara utfyllnad om ingenting särskilt händer och allt är trevligt och glatt, men om det finns en underliggande spänning vid den trevliga middagen kan det finnas ett tydligt syfte med scenen.

Finns det flera liknande scener? En viss upprepning kan man tillåta sig för att skapa en effekt, men se till så att det inte blir tjatigt eller tråkigt. Kan några scener slås ihop? I deckare till exempel kan det lätt bli för många polisscener, antingen staplade på varandra eller med likartat innehåll, när poliserna sitter runt ett bord och går igenom händelseförlopp och redogör för utredningen. Det blir inte bara upprepande utan riskerar också att tappa i tempo.

Karaktärer

Självklart måste även alla karaktärer som finns med i manuset ha ett syfte och inte bara finnas med för att. Hur vet man då att en karaktär fyller ett syfte? Ja, tillför hen något till historien? Har personen en ”uppgift” i manuset? Lägg inte bara till ett knippe kompisar om inte var och en av dem har något särskilt att berätta i storyn. Inte sällan kan det i redigeringsstadiet visa sig att två personer är allt för lika varandra. Kanske kan de slås ihop till en?

Med det här sagt menar jag inte att man inte får ha med några bikaraktärer eller statister. Kvinnan med hunden vid kvällspromenaden eller butiksbiträdet i mataffären kan behövas för att spegla något om huvudkaraktären, en sinnesstämning eller liknande. Statisten behöver inte namnges, eller ges en lång bakgrundshistoria, då tror läsaren automatiskt att det är en viktig karaktär.

Miljö och sceneri

Scener med härliga middagar och ett frossande i god mat och fantastiska viner är härligt att skriva om, men jag är ledsen, väldigt ofta fyller de ingen särskild funktion. Är det en bok vars handling kretsar kring mat – absolut, men annars är det dags att ta sig en funderare över just syftet med det. Att ta in dofter och smaker i sin story är jag helt för, men tänk på att det ska fylla en funktion mer än bara uppfylla författarens förkärlek för god mat och vin.

Bakgrundshistoria

Den sista punkten jag tänkte ta upp är karaktärernas backstory, eller bakgrund, som jag hastigt nämnde här ovan. Även om du som författare bör veta vad dina karaktärer har varit med om tidigare i sitt liv är det inte säkert att allt behöver komma fram i den skrivna texten. Är det något som får en direkt återspegling och har betydelse för den story du berättar så hör det givetvis dit, men berätta i så fall bara så mycket som behövs. Detsamma gäller förhållningssättet till research. Bara för att du har gjort efterforskningar inom ett ämne behöver sannolikt inte mer än en bråkdel hamna i manuset.

Det här med syfte är också något som jag som redaktör ständigt återkommer till och har ögonen på när jag redigerar manus.

Vill du läsa mer om redigering?

Därför ska du anlita redaktör

Redaktörens roll

Lilla språkskolan: Tre punkter – ellips

Tre punkter – eller ellips som det också kallas – används när en mening eller dialog avbryts mitt i någonting. Något har utelämnats och ersatts med tre punkter. Det har kanske de flesta koll på? Något jag märker är att inte alla har stenkoll på när och om man ska ha mellanslag efter punkterna. Så hur ligger det till då?

  • När ett ord avbryts mitt i ska det inte vara mellanslag efter ellipsen. ”Om du inte går härifr…”
  • När en mening blir avbruten eller hängandes i luften ska det däremot vara mellanslag före de tre punkterna. ”Gå härifrån, annars …”

Om meningen fortsätter efter ellipsen ska det vara liten bokstav. Följer däremot en ny mening ska det vara stor bokstav.

Exempel: ”Jag skulle inte …”, sa Anna men fullföljde inte meningen.
”Vad i hela …?” Mia flyttade sig snabbt bort från fönstret.

Och det är alltid tre punkter – inte två och inte fyra, som man också märker ibland. Tre, varken mer eller mindre …

Här är en rolig artikel om prickar som smittar.

Vill du läsa fler inlägg från Lilla språkskolan?

Om förkortningar
Om klarspråk
Om avstavning

Det här pratade jag om på Egenutgivardagen

Det här pratade jag om på Egenutgivardagen

I dag har jag varit med på Egenutgivardagen på Nalen i Stockholm. Så rolig och jättegivande dag! Har både träffat trevliga skriv- och bokentusiaster och gamla och nya kollegor.
Jag pratade om att anlita hjälp för sitt manus, vilken typ av hjälp man kan få samt skillnaden på lektör, redaktör och korrekturläsare.

Medverkade gjorde också Jorun Modén, Carin Balfe-Arbman och Kristina Svensson (vars föredrag jag tyvärr missade p g a tog ett tidigt tåg).

 

 

Var du på Egenutgivardagen och vill ha mina bilder från min presentation så är det bara att ladda ned dem här –> Att anlita hjälp för sitt manus.

Ses vi på Egenutgivardagen i Stockholm?

Ses vi på Egenutgivardagen i Stockholm?

Nästa lördag, den 21 april, har jag det stora nöjet och äran att föreläsa på Egenutgivardagen på Nalen i Stockholm. Jag ska bland annat prata om vad skillnaden är mellan lektör, redaktör och korrekturläsare, vilket är några av de roller jag har i mitt jobb. Jag märker att det råder viss förvirring kring vem som gör vad och det är ju inte så konstigt för den som inte befinner sig i den världen jämt och ständigt.

Jag ska också berätta om nyttan av att anlita manusutvecklare för sitt manus samt ge mina bästa redigeringstips.

Är du nyfiken på bokbranschen i allmänhet och egenutgivning i synnerhet så är det ett jättebra tillfälle att få bekanta dig med detta. Jag ser fram emot att träffa dig. 🙂
Det blir också föreläsningar  av andra sakkunniga kring marknadsföring, PR och skrivande. Egenutgivardagen arrangeras av Books on Demand och här kan du läsa mer och anmäla dig.

Läs mer om egenutgivning:
Därför ska du anlita redaktör för ditt manus.

egenutgivardagen

Foto från Pexels

Att skriva fackbok

Att skriva fackbok

Att skriva fackbok är ett utmärkt sätt att marknadsföra sig själv och sitt varumärke. Det är ett bra sätt för kanske framför allt lite mindre företag att sticka ut hakan och visa att de är, eller vill bli, en auktoritet inom området. Man kan givetvis också skriva en fackbok om sin hobby, något man har extra mycket kunskap inom och kanske vill lära ut åt andra.

Vad är det man ska tänka på när man ska skriva fackbok? Att gräva där du står är ett tips och nästan en förutsättning för att det ska bli bra och unikt. Det är ju din vinkel som är din USP (Unique Selling Point) och det minimerar även din research.

skriva fackbok

Att välja ämne

Men vi tar det från början. Vad är det du vill förmedla? Utgå ifrån dig själv och din vardag, vilka lärdomar har du gjort i livet eller vad är ditt specialintresse. Har du ett brinnande intresse för 80-talshårdrock? Har du sparat alla dina OKEJ-tidningar från barndomen med alla dina gamla idoler, ja, men då kanske det är ditt ämne? Kanske är du inredare med specialistkompetens på feng shui, eller en PR-konsult som hjälper företag att synas i sociala medier?
Många väljer att skriva en bok om sin profession, som ett led i marknadsföringen av sig själv och sitt företag. Att skriva fackbok om sin expertis är ett sätt att positionera sig på marknaden och visa sig som en auktoritet. 

Om vi tänker USP igen så kanske du har varit sjukskriven för utmattning till exempel. Då kanske du vill rikta dig till utmattade kvinnor och ge tips på hur de kan hitta sin väg tillbaka genom feng shui. Där har du din specifika nisch och din unicitet. Dra nytta av dina specifika kunskaper.

I valet av ämne är det också relevant att tänka på vad som skrivits om det tidigare. Hur kan du göra idèn så unik som möjligt?

Vem är din målgrupp?

Vem är din tänkta läsare? Ringa in din målgrupp så att du vet vem du skriver till. Är det personer inom samma bransch som du? Eller personer som enbart delar din passion för ditt ämne? Är det nybörjare eller personer som vill vidareutvecklas inom sitt område? Se till att verkligen lära känna din målgrupp så att du vet hur du ska anpassa ditt innehåll. Var inte rädd för att nischa dig och tänka smalt.

Vilket är ditt syfte?

Nu när du vet vilken målgrupp du har är det lätt att få kläm på syftet. Det här hänger ihop med ditt syfte – varför vill du skriva fackbok? Är syftet att informera människor om exempelvis nya skatteregler, lära ut en arbetsmodell eller vill du helt enkelt bara bidra med underhållning och förströelse? Här gäller det att hitta ditt varför.  Att avgränsa och ringa in ditt syfte handlar lika mycket om att veta vad du inte vill skriva om. I inredningsexemplet igen kan det handla om att du bara vill skriva om hur man ska tänka gällande möbler, men inte om växter.

Hur strukturerar man sin fackbok?

I vilken ände börjar man, hur strukturerar man sin text? En bra grundregel är att tänka ”tratten” eller den upp-och-ned-vända triangeln. Börja övergripande och gå allt smalare, från omvärldsanalys till att bli allt mer specifik in i ditt ämne. Då visar du också att du har koll på vad som gjorts inom ditt område tidigare men presenterar samtidigt dina nya upptäckter, kunskaper eller metoder inom ämnet.

Berättarröst och perspektiv

Så kommer vi till ditt berättarperspektiv, din röst. Ska du berätta i jagform eller ha ett mer allmänt tilltal? Hur personlig vill du vara? Det här beror såklart på vilket ämne du skriver om och hur din ingång i ämnet ser ut. Skriver du om din resa från utbränd till framgångsrik företagare är det oundvikligt att vara personlig, där är snarare frågan hur du drar gränsen till ditt privatliv. Är ditt ämne istället hållbart mode är det inte lika självklart att du ska skriva i jagform, men återigen, allt beror på syftet.

Oavsett hur du väljer att göra är du som författare någon som läsaren måste förhålla sig till, vilket har att göra med din trovärdighet och auktoritet inom ämnet. Läsaren vill och behöver veta vad du har för relation till det du skriver om. Så även om du inte skriver din bok i jagform bör ett förord eller en inledning finnas med, där du introducerar dig själv och hur din resa har sett ut så att texten hamnar i ett sammanhang. Det ger dig legitimitet.

Läs fler inlägg om att skriva fackbok:
Skriva synopsis för fackbok

 

Att beröra genom metaforer och liknelser

Att beröra genom metaforer och liknelser

I boken Fängsla dina läsare har jag den stora glädjen att få bidra med ett textavsnitt som handlar om att beröra genom metaforer och liknelser. Här är en förkortad version av mitt kapitel ur boken:

Att använda metaforer och liknelser handlar till stor del om att gestalta och förtydliga. En välformulerad och träffsäker metafor bidrar med ytterligare en dimension till texten vilket kan handla om exempelvis att beröra eller skapa spänning, medan en sliten liknelse lätt kan uppfattas som en klyscha och därmed sänka texten. Många gånger kan en oväntad liknelse bli effektfull, men det är en balansgång så se upp så att det inte känns konstlat. Fundera på vad du vill förmedla och grip inte tag i första bästa metafor.

Tips på hur du skriver metaforer och liknelser:

1. Syftet – varför använder du en metafor just på vald plats och vad tillför den?
En grundregel för all text i en roman är att den ska ha ett syfte och det gäller självklart även för metaforer och liknelser. Fyller de en viktig funktion för berättelsen? Eller blir texten tvärtom överlastad och tungläst? Prova dig fram och läs gärna upp för en kompis om du är osäker.

2. Försök att skapa en unik bild som sällan eller aldrig använts förut.
Använd inte uttryck slentrianmässigt utan försök utveckla dem till något eget. Sträva efter att hitta nya och egna liknelser. Genom att använda oväntade metaforer skapar du något nytt och unikt.

3. Undvik klyschor.
Vad som uppfattas som klyschor kan naturligtvis vara personligt men slitna uttryck såsom: Hennes ögon var som brunnar och håret böljade ned över axlarna likt spunnet guld har åtminstone jag läst till leda. Det får mig inte att skapa egna bilder i huvudet när jag läser och jag blir inte berörd. Det är helt enkelt överanvända uttryck. Problemet med slitna klyschor och metaforer är att texten riskerar att uppfattas som platt och intetsägande.

4. För att hitta nya metaforer – bli en iakttagare.
När du är ute på stan, på café eller på skogspromenad, ta för vana att iaktta och lyssna på din omgivning; samla på dig bilder, erfarenheter, stämningar och ljud och försök beskriva dem på ett målande sätt. Kan de omvandlas till trovärdiga metaforer?

5. Jobba med kontraster.
Kan du visualisera en händelse genom att skapa kontraster?

6. Kan din målgrupp relatera till dina metaforer?
För att en liknelse ska kännas trovärdig och spännande är det bra om läsaren på något sätt kan känna igen sig i bilden. Personligen föredrar jag liknelser från vardagen före fantasifulla och alltför långa haranger. En vardaglig metafor kan skapa känslor och igenkänning och i och med det beröra.

7. Låt inte metaforen sväva ut mer än nödvändigt, håll den hellre kort och koncis.
Det är lätt att gå igång på sin egen liknelse och förlora sig i associationer som kanske inte är relevanta. Det kan göra att texten blir spretig och ofokuserad. Som alltid gäller kill your darlings. Många gånger kan det avskalade vara det mest spännande och effektfulla – allt beror på situationen.

Här kan du läsa mer om Fängsla dina läsare.

Behöver du hjälp med att vässa ditt manus av en erfaren redaktör? Kontakta mig!

Berör genom metaforer och liknelser