Alltid vid den här tiden på året får jag ett enormt sug efter kanelkaffe. Inget fint kaffe alls, det är helt enkelt mitt vanliga kaffepulver som jag blandar med kanel direkt i bryggfiltret. Men så gott! Och som sagt helt beroendeframkallande, jag kan knappt dricka något annat. Men det är som sagt bara vid denna tiden på året, suget går över efter nyår.
Jag har också redan köpt hyacinter och en amaryllis. Jo, det är lite tidigt. Men när det bara är grått, grått, grått utanför fönstret är det rätt gott att sitta inne med sitt kanelkaffe och ett mysmanus.
Ja, hur är det med högtiderna? Och var kommer de ifrån? Halloween kom till Sverige på 1990-talet och har bara ökat i popularitet. Det är verkligen en barnens högtid då det är fullt tillåtet att spöka ut sig och tigga godis. Ursprungligen kommer Halloween från Irland och Skottland och man firade sommarens slut och det nya årets början. Halloween står för All hallows eve, det vill säga alla helgons afton. Det är således ikväll man ska bulla upp med godis om man räknar med att få spökbesök.
Allhelgona då? Alla helgons dag är en kyrklig helgdag som infaller den första lördagen i november, ursprungligen en katolsk sed då man hedrade alla helgon som inte redan har en egen dag. Det är den dag många besöker sina anhörigas gravar och tänder ljus. Allhelgonadagen är lördagen som infaller mellan 31 oktober till 6 november, Alla själars dag infaller dagen efter.
Både Halloween och Allhelgona uppstod för att minnas de döda, men medan Allhelgona-firandena har sitt ursprung inom kristendomen är Halloween en keltisk högtid.
Då önskar jag först Happy Halloween och sedan Trevlig Allhelgonahelg! Eller Glad Allhelgonahelg? Eller God Allhelgonahelg? Eller…?
Jag läste precis i Språkriktighetsboken (Norstedts) från 2005, om genus och kön i språket. Där diskuteras det hur man kan skriva texter könsneutralt och rådet blir att skriva ”den”, ”vederbörande” eller passivera meningen istället. Historiskt har det funnits några olika förslag på hur man kan skriva om man inte vet vilket kön personen i fråga har. Det har varit ”hoan”, ”h-n”, ”hin” och just ”hen”. ”Men utsikterna för att någon av de nyskapade varianterna ska kunna etablera sig i det allmänna språkbruket får nog sägas vara minimala” (sid 78). Men att vi skulle ändra i språket under överskådlig tid, det är mycket osannolikt i ett så traditionellt språk som svenskan.
Det är visserligen nio år sedan boken gavs ut, men idag känns ändå ett sådant citat så oändligt gammalmodigt och mossigt. Även om ”hen” fortfarande rör upp känslor så är det de facto ett fullt accepterat ord som har letat sig in i såväl vardagsspråk som tidningar och litteratur. I nationalencyklopedien har ”hen” funnits med ända sedan 2009. Fascinerande vad det kan ändras på bara några år!
Språkrådet (www.sprakradet.se) skriver så här om ”hen” 2013: ”Det finns inga språkliga hinder för att använda hen, men det är ett ord som ibland väcker irritation. I vilka sammanhang hen är lämpligt bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna. Om man skriver till mottagare där man bedömer att risken är att hen tar alltför mycket fokus från texten, så kan andra könsneutrala strategier väljas istället”. Ja, helt oproblematiskt är det inte med ”hen” ännu, men jag är helt övertygad om att ordet har kommit för att stanna.
Jag tycker att det är så synd att ”hen” ofta läses så politiskt. Ett litet ord som kan vidga horisonten en aning bara. Och kan vi inte bara en gång för alla anstränga oss för att inte missförstå ordet. Det betyder INTE att det är förbjudet med ”hon” eller ”han” eller att vi ska blunda för att det finns två (eller fler) kön. Det betyder bara att det ibland kan behövas ett tredje ord för att beskriva en okänd person. Och för att det låter trevligare än ”den”. Det är också bättre ur klarspråkssynpunkt när man vill komma bort från det byråkratiska ”vederbörande” eller av rent skrivtekniska skäl då man vill undvika att skriva i passiv form. För att inte tala om att det bökiga med ”hon eller han”. Det behöver inte vara svårare än så.
Här finns en uppfriskande syn på det lilla pronomenets betydelse.
Tänk att man lägger ned massor med pengar på en stor kampanj som syns över hela stan, och så har man stavat fel…
Och när man skickar ut brev, visst är det mycket roligare när kunden faktiskt tar till sig innehållet än stör sig på ett ”a” för mycket?
Sanningen är den att det är lätt hänt att det slinker med ett fel då och då eftersom man ofta blir blind för sin egen text. Därför är det mycket värt att anlita en korrekturläsare eller språkgranskare som kan se över både stavning, grammatik eller andra eventuella luckor i texten. Allt för att språket ska flyta smidigt och inte ta fokus från ditt budskap.
Behöver du hjälp med några externa språkögon? Kontakta mig redan i dag!
Varför använder sig många myndigheter av ett byråkratiskt språk, då det känns så självklart att man borde skriva lättbegripligt för att mottagaren ska förstå? Det kan finnas fyra orsaker:
– Tradition (så här har vi alltid skrivit)
– Tidsbrist (det går fortare att använda gamla mallar)
– Försiktighet (skriver jag som det står i lagen så blir det rätt)
– Självhävdelse (jag måste skriva som en expert)
Innan jag började frilansa jobbade jag som kommunal handläggare på en myndighet. Där genomgick vi ett omfattande förändringsarbete med att skriva om all vår information, beslut, blanketter och underlag enligt klarspråksprincipen. Jag satt också med i redaktionen för omarbetningen av information och kontaktuppgifter på kommunens hemsida. När det gäller en kommunhemsida är det inte bara informationen som vara lättillgänglig, utan det ska också finnas klara och tydliga kontaktytor så att medborgaren slipper bli omkringslussad utan att komma fram till rätt person. Den personella tillgängligheten är minst lika viktig som den textuella.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det först kan ta emot att börja ändra på formuleringar. Det är lätt att fastna vid en föreställning om att det måste stå som i lagtexten för att bli klart och tydligt, när det i själva verket är tvärtom. Och att man vill låta som en expert i sina brev och beslut är nog ganska vanligt. Men en expert som skriver vänligt, begripligt och uppmuntrar till kontakt vid frågor får man ännu större förtroende för, eller hur? Det bästa av allt är att man sparar både tid, kraft och pengar på att minimera antalet telefonsamtal med ”onödiga” frågor. Läs gärna mitt tidigare inlägg om klarspråk.
Här kan du se regeringens svarta lista för att få koll på vilka ord man kan försöka undvika i sina brev och beslut.
Behöver du hjälp med att ”översätta” dina texter till klarspråk? Kontakta mig gärna!
