I boken Fängsla dina läsare har jag den stora glädjen att få bidra med ett textavsnitt som handlar om att beröra genom metaforer och liknelser. Här är en förkortad version av mitt kapitel ur boken:
Att använda metaforer och liknelser handlar till stor del om att gestalta och förtydliga. En välformulerad och träffsäker metafor bidrar med ytterligare en dimension till texten vilket kan handla om exempelvis att beröra eller skapa spänning, medan en sliten liknelse lätt kan uppfattas som en klyscha och därmed sänka texten. Många gånger kan en oväntad liknelse bli effektfull, men det är en balansgång så se upp så att det inte känns konstlat. Fundera på vad du vill förmedla och grip inte tag i första bästa metafor.
Tips på hur du skriver metaforer och liknelser:
1. Syftet – varför använder du en metafor just på vald plats och vad tillför den? En grundregel för all text i en roman är att den ska ha ett syfte och det gäller självklart även för metaforer och liknelser. Fyller de en viktig funktion för berättelsen? Eller blir texten tvärtom överlastad och tungläst? Prova dig fram och läs gärna upp för en kompis om du är osäker.
2. Försök att skapa en unik bild som sällan eller aldrig använts förut. Använd inte uttryck slentrianmässigt utan försök utveckla dem till något eget. Sträva efter att hitta nya och egna liknelser. Genom att använda oväntade metaforer skapar du något nytt och unikt.
3. Undvik klyschor. Vad som uppfattas som klyschor kan naturligtvis vara personligt men slitna uttryck såsom: Hennes ögon var som brunnar och håret böljade ned över axlarna likt spunnet guld har åtminstone jag läst till leda. Det får mig inte att skapa egna bilder i huvudet när jag läser och jag blir inte berörd. Det är helt enkelt överanvända uttryck. Problemet med slitna klyschor och metaforer är att texten riskerar att uppfattas som platt och intetsägande.
4. För att hitta nya metaforer – bli en iakttagare. När du är ute på stan, på café eller på skogspromenad, ta för vana att iaktta och lyssna på din omgivning; samla på dig bilder, erfarenheter, stämningar och ljud och försök beskriva dem på ett målande sätt. Kan de omvandlas till trovärdiga metaforer?
5. Jobba med kontraster. Kan du visualisera en händelse genom att skapa kontraster?
6. Kan din målgrupp relatera till dina metaforer? För att en liknelse ska kännas trovärdig och spännande är det bra om läsaren på något sätt kan känna igen sig i bilden. Personligen föredrar jag liknelser från vardagen före fantasifulla och alltför långa haranger. En vardaglig metafor kan skapa känslor och igenkänning och i och med det beröra.
7. Låt inte metaforen sväva ut mer än nödvändigt, håll den hellre kort och koncis. Det är lätt att gå igång på sin egen liknelse och förlora sig i associationer som kanske inte är relevanta. Det kan göra att texten blir spretig och ofokuserad. Som alltid gäller kill your darlings. Många gånger kan det avskalade vara det mest spännande och effektfulla – allt beror på situationen.
Att skriva dialog är jättekul men kan vara ganska svårt. Dialogen är ett av berättelsens starkast verkande medel om det behandlas på rätt sätt. Men om det används fel är det ett effektivt sätt att slöa ned tempot och få texten att verka spretig och otajt. Först och främst: Hur skriver man dialog rent tekniskt? Det finns tre olika sätt: citattecken, talstreck eller ingen markering alls, varav det vanligaste är någon av de första två.
Citattecken: ”Hur är läget, Sofia?” sa Jörgen när han steg innanför dörrarna.
Talstreck: – Jo tack, det är bara fint, svarade Sofia glatt.
Ingen dialogmarkering: Böckerna om Maj av Kristina Sandberg.
Dialogens användningsområde Förutom det mest uppenbara, att märka ut samtal mellan karaktärer, kan dialogen ha olika funktioner. Ett sätt kan vara att lätta upp allt för mycket tunga sjok av berättande text. Att bryta av med dialog kan då vara välkommet för läsaren då för mycket löpande text kan verka tröttande. Variation är alltid bra. Med dialog, liksom all annan text, är det viktigt att det finns ett syfte. Att man får fram ny information, ett personlighetsdrag, en konflikt eller liknande. Dialogen är ett viktigt verktyg i arbetet med gestaltningen och kan hjälpa till att fördjupa karaktärer. På samma sätt bör dialogen föra historien framåt. En dialog som inte fyller någon av dessa syften kan lika gärna strykas.
I dialog har tonfall och ordval såklart väldigt stor betydelse. Ge karaktärerna en egen röst, som speglar deras personlighet.
Sträva efter att skriva så att det går att känna sympati för båda sidor i en konflikt, att det finns goda skäl att förstå bådas argument. Det blir både tråkigt och otrovärdigt om en person är rakt igenom ”ond” och den andre ”god”. Låt karaktärerna ha olika utgångspunkter i sina huvuden när dialogen börjar. Tänk på att respektive karaktär har olika mål, önskningar och drivkrafter bakom sitt handlande.
Att undvika när man skriver dialog Ta bort inledningar och avslut i telefonsamtal (och i viss mån vanliga samtal). De är i regel ointressanta. Även om det är trovärdigt att två personer ofta börjar sina telefonsamtal med kallprat om väder och vind, hälsan och gemensamma bekanta blir det tråkigt att läsa om. Gå rakt på sak istället! Lägg gärna märke till hur många som ”lägger på i örat” utan avskedsfras i filmer och tv-serier.
Undvik också så kallad blixtlåsdialog. Det kan se ut så här:
– Hej Marie, vad kul att se dig! – Nej men hej, Lotta! Ja, det var ju jättelänge sedan. – Visst var det, jag kan inte ens minnas när det var senast. – Nej, inte jag heller, det måste nästan ha varit på Josefs bröllop. – Tror du det, ja så var det kanske. Och det var ju minst 2 år sedan. ….
Förutom att det blir en väldigt tråkig dialog som inte säger något så flyter det på väldigt friktionsfritt. En blixtlåsdialog uppstår när den ena fyller i efter den andra på ett väldigt mekaniskt vis. Alla frågor besvaras ordentligt och ingen talar i mun på den andre. Inte särskilt trovärdigt. För att skapa friktion och spänning kan man försöka sträva efter att få in lite konflikt. När vi pratar med varandra i verkligheten sker mycket mer mellan raderna. Vi avbryter varandra, missförstår, glider undan, undviker ämnet, övertolkar, associerar och börjar prata om något annat. Vi säger en sak men gör en annan … Även om det inte är eftersträvansvärt att skriva precis som vi pratar är det bra att försöka tänka på syftet och att samtalet på något sätt ska skapa driv i historien.
Något annat man kan försöka undvika är övertydlighet i dialogen. Vill man berätta något nytt för läsaren är det bättre att skriva det i löpande text än i dialog.
– Ska vi åka nu då? – Ja, kalaset börjar ju kl 17 och vi vill ju inte komma försent. – Vi har ju dessutom inte köpt present än, så vi måste svänga förbi presentbutiken innan också.
Det här kallas också för ”talking heads” och kan upplevas som otrovärdigt och övertydligt. Grundregeln är hellre för lite än för mycket information i dialogen. Att låta tystnaden tala kan också vara väldigt effektfullt.
Lagom till Bokmässan i år kom den sprillans nya skrivhandboken Fängsla dina läsare ut. Undertiteln är Väck spänning och berör på djupet och den är sprängfylld med tips på alla möjliga och omöjliga sätt att beröra och fängsla sina läsare. Författaren Catrine Tollström skrev den för att hon tyckte att det saknades en bok med handfasta tips om spänning när hon själv började skriva för nästan 15 år sedan. Även om den handlar om spänning är det inte bara tips användbara för spänningsgenren, utan den går att applicera på de flesta genres.
Just att den är så proppad med konkreta tips och exempel gör att den är användbar för de flesta skribenter, oavsett ambitionsnivå. Du behöver inte läsa den från pärm till pärm om du inte vill (även om jag tyckte att jag lärde mig något av alla avsnitt) utan kan slå upp precis det som du har problem med i stunden tack vare den överskådliga strukturen.
Fängsla dina läsare är unik på så sätt också att hon har bjudit in ett antal olika gästförfattare som har fått bidra med sin vinkel och expertis. Exempelvis finns det intressanta avsnitt med inspiration från teaterns värld, utgivna författares syn på hur de jobbar med att beröra och tips hur man väcker spänning inom olika genres, exempelvis fantasy, självbiografier eller romance.
Boken är uppdelad tematiskt och jag gillar särskilt del 2 som handlar om att skapa romanfigurer som berör, men även avsnitten om hur man berör sina läsare på djupet och hur man berör genom spänning.
Jag tror att de flesta som skriver skönlitterärt kan hitta godbitar ur den och inspiration för att höja spänningen i sina texter. Med checklistor och punktlistor är den lättillgänglig och snabbläst som ger ett sug efter att genast sätta sig med sitt manus! Precis det man vill med en skrivhandbok. Rekommenderas för skrivsugna!
Och vet ni? I december kommer Fängsla dina läsares lillasyster i form av en mindre pocket, som heter Överraska dina läsare! Samma lättillgängliga upplägg där.
P.S Jag har fått äran att skriva ett avsnitt i boken ”Berör genom metaforer och liknelser”, vilket var väldigt roligt, men det är inte därför som jag rekommenderar den. Den är en inspirationskälla, med eller utan min text.
Går du i bokutgivartankar och funderar på att anlita redaktör för ditt manus? Behövs verkligen en redaktör? Alla säger ju att du kan skriva! Det är en vanlig missuppfattning bland nybörjare inom bokbranschen att ett manus som blivit antaget av förlag direkt är färdigt för utgivning. Det stämmer inte. Även etablerade författare på förlag får proffshjälp av redaktörer för att göra manuset så bra som möjligt. Varför inte ge ditt manus samma chans?
5 anledningar till att anlita redaktör
Du behöver externa ögon. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ha distans till sin egen text. Du kan din historia utan och innan och vet vad du vill berätta, därför kan du inte se texten med utifrån-ögon.
Du är för känslomässigt involverad. Har du någon gång kallat ditt bokprojekt för din bäbis? Sin lilla telning vill man ju inte ändra på – hen är perfekt precis som hen är. Att då själv ha förmågan att ”kill your darlings” är väl mycket begärt. En extern redaktör däremot tittar på texten objektivt och kan se vilka åtgärder som behövs för att lyfta texten.
Du är för självsäker. I ögonblick av hybris tänker du att du är ett geni. Du har skrivit en början, en mitten och ett slut. Sista meningen är skriven och du är nöjd över din prestation. Och med all rätt – det ska du vara. Bara att skicka iväg till tryck och sedan vänta på att den ska börja sälja? Stopp, vänta. Skrivresan har bara börjat. Det är nu du ska bearbeta, bearbeta och … bearbeta.
Du är för osäker. Du har skrivit din bok, jobbat med den, men är den bra? Är det bara skit? Ska du lägga ned alltihop och börja från början, börja på något nytt? Är skrivandet överhuvudtaget något för dig? Såklart att det är – om du bestämmer dig och är beredd att jobba hårt. Redaktören ger dig en ärlig bild, förmodligen behövs inte lika mycket redigering som du tror.
Du är trött på din bok. Det som började som ett lustfyllt projekt fyllt av positiv energi har allt mer börjat kännas tråkigt, jobbigt och ointressant. Du har helt tappat lusten för din bok. Ta en paus, skicka iväg manuset ett par veckor och invänta värdefulla kommentarer från en erfaren redaktör. Bonus: Under tiden skapar du distans till din text och kan se på ditt bokmanus med fräschare ögon.
Du saknar erfarenhet. Att skriva ett bokmanus kräver mycket av dig. Du ska ha en idé, kunna genomföra den, fundera ut hur vägen till slutet ska se ut och dessutom göra research kring detaljer och händelser som inte är kända för dig. Det är ett hästjobb! Det är en god idé att sedan använda sig av testläsare. Ställa frågor som: Var är det spännande/intressant/gripande? Var blir det tråkigt? Är det något du inte förstår? Där har du en första hint om vad du behöver ändra och bearbeta. I övrigt kan det vara svårt att veta vad och hur man ska redigera om man inte har erfarenhet av det.
Att anlita redaktör för sitt manus är en ekonomisk investering som kan löna sig i slutänden. Det är ett sätt att förädla och förpacka din berättelse på bästa sätt.
Att skriva synopsis för fackbok skiljer sig en del från synopsis för romaner. Även om en fackbok också bör ha en viss dramaturgi så är det inte det primära. Här är det istället strukturen och anpassning till målgruppen som är det viktiga.
Vem är målgruppen?
Den första frågan du måste ställa dig är: Vem skriver du för? Ringa in din målgrupp och tänk på den när du skriver. Är det nybörjare eller personer med förkunskaper inom ämnet? Skriver du för yrkesverksamma eller för människor som bara har det aktuella ämnet som hobby? Du som författare bör på något sätt också presentera dig och berätta vilken relation du har till ämnet. Läsaren är intresserad av sin avsändare och du vill skapa förtroende från dem. Bygger boken på yrkeskunnande, egna erfarenheter eller ett fritidsintresse? Här kommer du också in på syftet med boken. Du kanske vill skriva en bok om hemmaodling. Är syftet att inspirera till att leva mer hälsosamt genom att odla mer grönsaker eller är det att uppmuntra till att leva mer av och med naturen? När du formulerat syftet kan du gå vidare och börja med strukturen.
Avgränsning
Glöm inte att avgränsa! Kanske ska du bara skriva om ätbara saker man lätt odlar själv? Eller till och med ”ätbara saker du lätt odlar på din balkong”? Allt beror på hur ”trendigt” och omskrivet ditt ämne är. Ju mer du avgränsar dig desto tydligare blir målgruppen och du hittar också en nisch. Till slut har du ”trattat ned” ditt ämne till just din unika idé och vinkel.
Kapitelstruktur
När du hittat ditt ämne, målgrupp, syfte och avgränsning är det dags att börja lista dina olika kapitel och avsnitt. Brainstorma fram de aspekter av ämnet du vill ha med och alla frågor du vill svara på. Du kan göra det själv men gärna hjälp av någon. Det behöver inte vara någon som kan så mycket om ämnet, ibland är det nästan bara en fördel om det är en lekman, om det inte handlar om specialistkompetens vill säga. Skriv gärna alla idéer på post it-lappar, de är lätta att jobba med sedan.
När du har tömt huvudet på alla idéer är det dags att börja jobba på kapitelstrukturen. Post it-lappar och en vanlig vägg fungerar utmärkt om man inte är en fena på program som Scrivener eller liknande.
Förlagen?
Till skillnad från när man skriver romaner kan man faktiskt skicka in ett fackboksmanus redan på synopsisstadiet till förlag. Men då gäller det att ha en massa tur och tajming förutom en mycket väl genomarbetad och unik idé. Som alltid gäller det att ha gjort sin läxa innan och undersökt vilka förlag som brukar ge ut sådana böcker som din.
