Att skriva dialog är jättekul men kan vara ganska svårt. Dialogen är ett av berättelsens starkast verkande medel om det behandlas på rätt sätt. Men om det används fel är det ett effektivt sätt att slöa ned tempot och få texten att verka spretig och otajt. Först och främst: Hur skriver man dialog rent tekniskt? Det finns tre olika sätt: citattecken, talstreck eller ingen markering alls, varav det vanligaste är någon av de första två.

Citattecken: ”Hur är läget, Sofia?” sa Jörgen när han steg innanför dörrarna.

Talstreck: – Jo tack, det är bara fint, svarade Sofia glatt.

Ingen dialogmarkering: Böckerna om Maj av Kristina Sandberg.

Att skriva dialog

Dialogens användningsområde
Förutom det mest uppenbara, att märka ut samtal mellan karaktärer, kan dialogen ha olika funktioner. Ett sätt kan vara att lätta upp allt för mycket tunga sjok av berättande text. Att bryta av med dialog kan då vara välkommet för läsaren då för mycket löpande text kan verka tröttande. Variation är alltid bra. Med dialog, liksom all annan text, är det viktigt att det finns ett syfte. Att man får fram ny information, ett personlighetsdrag, en konflikt eller liknande. Dialogen är ett viktigt verktyg i arbetet med gestaltningen och kan hjälpa till att fördjupa karaktärer. På samma sätt bör dialogen föra historien framåt. En dialog som inte fyller någon av dessa syften kan lika gärna strykas.

I dialog har tonfall och ordval såklart väldigt stor betydelse. Ge karaktärerna en egen röst, som speglar deras personlighet.

Sträva efter att skriva så att det går att känna sympati för båda sidor i en konflikt, att det finns goda skäl att förstå bådas argument. Det blir både tråkigt och otrovärdigt om en person är rakt igenom ”ond” och den andre ”god”. Låt karaktärerna ha olika utgångspunkter i sina huvuden när dialogen börjar. Tänk på att respektive karaktär har olika mål, önskningar och drivkrafter bakom sitt handlande.

Att undvika när man skriver dialog
Ta bort inledningar och avslut i telefonsamtal (och i viss mån vanliga samtal). De är i regel ointressanta. Även om det är trovärdigt att två personer ofta börjar sina telefonsamtal med kallprat om väder och vind, hälsan och gemensamma bekanta blir det tråkigt att läsa om. Gå rakt på sak istället! Lägg gärna märke till hur många som ”lägger på i örat” utan avskedsfras i filmer och tv-serier.

Undvik också så kallad blixtlåsdialog. Det kan se ut så här:

– Hej Marie, vad kul att se dig!
– Nej men hej, Lotta! Ja, det var ju jättelänge sedan.
– Visst var det, jag kan inte ens minnas när det var senast.
– Nej, inte jag heller, det måste nästan ha varit på Josefs bröllop.
– Tror du det, ja så var det kanske. Och det var ju minst 2 år sedan.
….

Förutom att det blir en väldigt tråkig dialog som inte säger något så flyter det på väldigt friktionsfritt. En blixtlåsdialog uppstår när den ena fyller i efter den andra på ett väldigt mekaniskt vis. Alla frågor besvaras ordentligt och ingen talar i mun på den andre. Inte särskilt trovärdigt. För att skapa friktion och spänning kan man försöka sträva efter att få in lite konflikt. När vi pratar med varandra i verkligheten sker mycket mer mellan raderna. Vi avbryter varandra, missförstår, glider undan, undviker ämnet, övertolkar, associerar och börjar prata om något annat. Vi säger en sak men gör en annan …  Även om det inte är eftersträvansvärt att skriva precis som vi pratar är det bra att försöka tänka på syftet och att samtalet på något sätt ska skapa driv i historien.

Något annat man kan försöka undvika är övertydlighet i dialogen. Vill man berätta något nytt för läsaren är det bättre att skriva det i löpande text än i dialog.

– Ska vi åka nu då?
– Ja, kalaset börjar ju kl 17 och vi vill ju inte komma försent.
– Vi har ju dessutom inte köpt present än, så vi måste svänga förbi presentbutiken innan också.

Det här kallas också för ”talking heads” och kan upplevas som otrovärdigt och övertydligt. Grundregeln är hellre för lite än för mycket information i dialogen. Att låta tystnaden tala kan också vara väldigt effektfullt.

Lycka till!