Att skriva synopsis för fackbok skiljer sig en del från synopsis för romaner. Även om en fackbok också bör ha en viss dramaturgi så är det inte det primära. Här är det istället strukturen och anpassning till målgruppen som är det viktiga.
Vem är målgruppen?
Den första frågan du måste ställa dig är: Vem skriver du för? Ringa in din målgrupp och tänk på den när du skriver. Är det nybörjare eller personer med förkunskaper inom ämnet? Skriver du för yrkesverksamma eller för människor som bara har det aktuella ämnet som hobby? Du som författare bör på något sätt också presentera dig och berätta vilken relation du har till ämnet. Läsaren är intresserad av sin avsändare och du vill skapa förtroende från dem. Bygger boken på yrkeskunnande, egna erfarenheter eller ett fritidsintresse? Här kommer du också in på syftet med boken. Du kanske vill skriva en bok om hemmaodling. Är syftet att inspirera till att leva mer hälsosamt genom att odla mer grönsaker eller är det att uppmuntra till att leva mer av och med naturen? När du formulerat syftet kan du gå vidare och börja med strukturen.
Avgränsning
Glöm inte att avgränsa! Kanske ska du bara skriva om ätbara saker man lätt odlar själv? Eller till och med ”ätbara saker du lätt odlar på din balkong”? Allt beror på hur ”trendigt” och omskrivet ditt ämne är. Ju mer du avgränsar dig desto tydligare blir målgruppen och du hittar också en nisch. Till slut har du ”trattat ned” ditt ämne till just din unika idé och vinkel.
Kapitelstruktur
När du hittat ditt ämne, målgrupp, syfte och avgränsning är det dags att börja lista dina olika kapitel och avsnitt. Brainstorma fram de aspekter av ämnet du vill ha med och alla frågor du vill svara på. Du kan göra det själv men gärna hjälp av någon. Det behöver inte vara någon som kan så mycket om ämnet, ibland är det nästan bara en fördel om det är en lekman, om det inte handlar om specialistkompetens vill säga. Skriv gärna alla idéer på post it-lappar, de är lätta att jobba med sedan.
När du har tömt huvudet på alla idéer är det dags att börja jobba på kapitelstrukturen. Post it-lappar och en vanlig vägg fungerar utmärkt om man inte är en fena på program som Scrivener eller liknande.
Förlagen?
Till skillnad från när man skriver romaner kan man faktiskt skicka in ett fackboksmanus redan på synopsisstadiet till förlag. Men då gäller det att ha en massa tur och tajming förutom en mycket väl genomarbetad och unik idé. Som alltid gäller det att ha gjort sin läxa innan och undersökt vilka förlag som brukar ge ut sådana böcker som din.
Behöver man skriva synopsis för sin roman? Nej, det är inte nödvändigt, men många gör det för att få koll på sin berättelse. I den bästa av världar gör man det innan man ens påbörjat sin roman, eller så börjar man skriva den när man redan är igång och kanske kört fast. Ett synopsis styr upp ditt manus, ger det en riktning och håller koll på vad som ska hända. Man kan skriva det som ett löpande dokument i exempelvis Word, placera ut post-it lappar på en vägg eller göra en mindmap. Det viktiga är inte vilken metod du använder utan att hitta en plan som funkar för dig.
Synopsis enligt Larry Brooks
Larry Brooks slår i sin bok Story Engineering ett slag för att planera sitt skrivande (exempelvis genom synopsis) istället för att bara ”skriva på”. Han menar att om du identifierar dina stora nyckelscener så har du i stora drag strukturerat upp din story. Om du har koll på dem så kommer din skrivprocess att handla om hur du skriver antingen mot dessa scener eller från dem, vidare till andra viktiga scener. Ju mer du vet om dessa scener och hur du ska foga dem samman desto större sannolikhet att du får ett första utkast som håller, till skillnad från om du försöker skriva dig fram till en story. Du kan hamna på en massa villovägar och riskerar att få slänga mycket på vägen. Det funkar såklart men är tidsödande. Tänk så mycket lättare att bara behöva slänga en post it-lapp istället för 50 (eller ännu fler) sidor om man märker att det finns scener som inte ger någonting.
Hur skriva synopsis?
Som Larry Brooks säger så är det bra att utgå ifrån sina nyckelscener och andra viktiga händelser som man vet att man vill ha med. Börja med att skriva ned dem. Genom att man har koll på sina viktiga nyckelscener kan man planera sina planteringar. En plantering är en slags ledtråd som har betydelse för händelser längre fram. I spänningsromaner som deckare t ex är planteringar jätteviktiga, men det används mer eller mindre i de flesta romaner. Den dramaturgiska kurvan är lättare att se om man skriver upp sin story på en tidsaxel och ett synopsis är också ett bra sätt att upptäcka hur långa de olika delarna i boken är. Är kanske början för lång och dröjer det för länge innan den första konflikten kommer? En annan ingång är att utgå från sina karaktärer och skapa scener utifrån deras utveckling. Byter du berättarperspektiv mellan kapitel eller scener kan det också vara viktigt att få med så att perspektivbytena kommer med jämna mellanrum. Miljö kan också spela roll och vara viktigt för att exempelvis åstadkomma variation. En karaktär som ständigt befinner sig vid havet med en kaffetermos kan bli ganska enformigt.
Låter det stelbent och tungrott? Kom ihåg att ett synopsis är ett levande dokument – du kan när som helst gå in och ändra eller lägga till saker och det kan vara precis så detaljerat eller löst i kanterna som du vill. Synopsis gör du för dig själv och ingen annan.
Vill du ha feedback på ditt synopsis eller hjälp att strukturera upp din roman? Kontakta mig så kan jag hjälpa dig med det.
När man skriver en bok kommer man med största sannolikhet att komma i kontakt med ordet synopsis någon gång. Det väcker olika känslor hos olika människor. För många är det självklart att använda sig av det, medan andra tycker att det hämmar skrivprocessen och det kreativa flödet. Hur som helst så är det bra att känna till vad det är.
Vad är synopsis?
Ordet kommer från grekiskans syn och optik (samskådande) och är en kortfattad översikt över berättelsens händelser och vändpunkter. Ett synopsis är alltså en slags ”karta” som hjälper dig att planera och strukturera ditt manus. Ett romansynopsis bör innehålla konflikter, karaktärer och viktiga scener/vändpunkter men kan gärna vara ännu mer detaljerat och också innehålla exempelvis miljöer och eventuellt perspektivbyte helt beroende på vad som är viktigt i din bok. Skriver du en fackbok gäller helt andra kriterier. Då handlar det mycket om struktur, att avgränsa och hitta rätt rubriker inom sitt ämne.
En synopsis kan skrivas rakt upp och ned i Word, men man kan också använda sig av andra program, t ex Scrivener, som ger goda möjligheter till att strukturera och katalogisera sitt material. Man kan göra mindmaps eller matriser … ja, gör som det passar dig och din skrivhjärna bäst.
Varför ska man använda synopsis?
Men vad ska man ha det till och varför kan man inte bara skriva på? Det kan man naturligtvis, alla skribenter fungerar olika, men man kan se det som ett bra hjälpmedel. Det hjälper dig inte bara att tänka till över din bok, exempelvis ditt tema och dina viktigaste scener och hur du ska få fram det på bästa sätt, det ökar också sannolikheten att du faktiskt slutför ditt skrivprojekt just för att det är genomtänkt från början. Det hjälper dig också att ”hålla kursen” och faktiskt gå åt det håll du har tänkt, även om synopsiset kan ändras med tiden om berättelsen tar en annan vändning.
Framöver kommer jag att skriva om vad man ska tänka på både när det gäller synopsis för romaner och för fackböcker – håll utkik!
Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn rlol i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord såtr, det edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
Vi har alla läst de här extremt felstavade meningarna, men som vi ändå lyckas läsa ut och tolka rätt. Hjärnan är nämligen så fiffig att den fyller i rätt bara början och slutet på ett ord är rätt. Det är därför det är så lätt att några omkastade bokstäver, felstavningar eller borttappade ord slinker igenom när vi läser vår egen text.
Tidigare har jag skrivit inlägg om vad en lektör och redaktör gör, nu har turen kommit till korrekturläsningen. Har man jobbat hårt med en text, en rapport eller ett manus, är det nästan ett måste att låta någon korrekturläsa ditt arbete. Visst kan man låta en duktig vän eller släkting göra jobbet, men det är faktiskt svårare än man tror att korrekturläsa – i alla fall en längre text. Förutom felstavningar och grammatiska grodor måste man hålla koll på konsekvent användning av exempelvis förkortningar, stilnivå och rubriker. Har det smugit sig in ett stycke med annat typsnitt eller storlek (det är vanligare än man kanske tror!)? Konsekvent och rätt användning av dialogmarkörer (talstreck eller citattecken) och mycket annat som har med det språkliga att göra på detaljnivå. Det viktigaste när man korrekturläser är att läsa långsamt, ord för ord, och inte som man gör i vanliga fall. Det är en konst att inte ”fastna” i en bra text och låta sig svepas med.
Att skriva synopsis för fackbok skiljer sig en del från synopsis för romaner. Även om en fackbok också bör ha en viss dramaturgi så är det inte det primära. Här är det istället strukturen och anpassning till målgruppen som är det viktiga.
