Här kommer ytterligare ett personligt inlägg. Den här gången ska jag berätta mer om vad jag jobbade med innan jag började jobba som frilansredaktör och hur vägen dit har sett ut för mig. Det har varit långt ifrån självklart för mig att jag skulle jobba med böcker, så det tog ett tag innan jag till slut hamnade här.
Pennan har alltid varit mitt starkaste redskap och skrivandet mitt främsta uttryckssätt. Som liten skrev jag mycket berättelser, noveller och dikter i perioder. Jag har skrivit dagbok och som så många andra hade jag också många brevvänner. Länge trodde jag att skrivande journalist var vad jag borde bli, men kommunikatör låg trots allt närmare till hands. Samtidigt har jag alltid haft ett intresse för människor, relationer, folks beteenden och gruppsykologi. Jag har bland annat jobbat inom barn- och äldreomsorg, missbruksvård, kriminalvård och på boende för funktionshindrade. Funderade på socionom eller kurator, men det blev till slut beteendevetenskap och sociologi. I och med det kombinerade jag mina två största intresseområden: media och kommunikationsvetenskap och beteendevetenskap.
När jag jobbade som handläggare inom offentlig sektor trivdes jag allra bäst i mötet med klienterna och när jag kände att jag kunde hjälpa dem. Det var också där jag för första gången kom i kontakt med tänket kring klarspråk. Jag var med och omarbetade vårt ganska gamla och ålderdomliga informationsmaterial till mer lättillgängligt språk.
Att gå vidare och att sluta cirkeln
När jag mitt i arbetslivet ville utvecklas och gå vidare blev det, utan att jag först tänkte på det, för att sluta cirkeln. Jag visste knappt att det fanns ett jobb som hette frilansredaktör men det jag längtade efter var att få vara mer kreativ. Att jobba med text och att hitta tillbaka till skrivandet. Det var en liten resa att komma på vad jag ville göra. Det slutade i alla fall med att jag sökte och kom in på förlags- och bokmarknadsutbildningen. 100 procent! Det tickade alla mina intresseboxar: böcker, text, språk och kreativitet som jag kunde kombinera med mina specialämnen.
De flesta på kursen hade läst litteraturvetenskap men jag med min samhällsvetenskapliga bakgrund har alltid haft ett annat mål. Jag strävar mot att jobba med böcker som berör mjuka ämnen som kommunikation, psykologi, ledarskap, pedagogik och lärande. Vilket jag gör idag och hoppas på att få fortsätta göra.
Varför använder sig många myndigheter av ett byråkratiskt språk, då det känns så självklart att man borde skriva lättbegripligt för att mottagaren ska förstå? Det kan finnas fyra orsaker:
– Tradition (så här har vi alltid skrivit)
– Tidsbrist (det går fortare att använda gamla mallar)
– Försiktighet (skriver jag som det står i lagen så blir det rätt)
– Självhävdelse (jag måste skriva som en expert)
Innan jag började frilansa jobbade jag som kommunal handläggare på en myndighet. Där genomgick vi ett omfattande förändringsarbete med att skriva om all vår information, beslut, blanketter och underlag enligt klarspråksprincipen. Jag satt också med i redaktionen för omarbetningen av information och kontaktuppgifter på kommunens hemsida. När det gäller en kommunhemsida är det inte bara informationen som vara lättillgänglig, utan det ska också finnas klara och tydliga kontaktytor så att medborgaren slipper bli omkringslussad utan att komma fram till rätt person. Den personella tillgängligheten är minst lika viktig som den textuella.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det först kan ta emot att börja ändra på formuleringar. Det är lätt att fastna vid en föreställning om att det måste stå som i lagtexten för att bli klart och tydligt, när det i själva verket är tvärtom. Och att man vill låta som en expert i sina brev och beslut är nog ganska vanligt. Men en expert som skriver vänligt, begripligt och uppmuntrar till kontakt vid frågor får man ännu större förtroende för, eller hur? Det bästa av allt är att man sparar både tid, kraft och pengar på att minimera antalet telefonsamtal med ”onödiga” frågor. Läs gärna mitt tidigare inlägg om klarspråk.
Här kan du se regeringens svarta lista för att få koll på vilka ord man kan försöka undvika i sina brev och beslut.
Behöver du hjälp med att ”översätta” dina texter till klarspråk? Kontakta mig gärna!
Har du fått några krångliga myndighetsbeslut på sistone? Förhoppningsvis blir de allt färre, då det ställs allt högre krav på att myndigheter och andra offentliga organ ska skriva klarspråk. 2009 fick Sverige en språklag med en specifik klarspråksparagraf som preciserar vilka skyldigheter svenska myndigheter har.
Att skriva texter i klarspråk betyder att det ska vara vårdat, enkelt och begripligt, något som kan tyckas vara självklart. Men förutom att klarspråk är lagstadgat så finns det mycket att vinna på detta:
– Bättre kommunikation, vilket är en viktig förutsättning för att kunna driva en bra verksamhet.
– Att så många som möjligt ska kunna delta i samhällslivet. Information i klartext är en demokratifråga.
– Ökat förtroende från medborgarna. Texter som man inte förstår leder ofta till misstro.
– Sparar tid och pengar, genom att man slipper svara på frågor i onödan eller reda ut missförstånd. Korta och enkla texter sparar lästid, både för medborgaren och personalen internt.
Givetvis gäller inte detta enbart för offentliga verksamheter utan även privata företag har mycket att vinna genom klarspråk i kommunikationen med sina kunder. Klarspråk ger nöjdare kunder och öppnare kommunikation!
