Behöver man skriva synopsis för sin roman? Nej, det är inte nödvändigt, men många gör det för att få koll på sin berättelse. I den bästa av världar gör man det innan man ens påbörjat sin roman, eller så börjar man skriva den när man redan är igång och kanske kört fast. Ett synopsis styr upp ditt manus, ger det en riktning och håller koll på vad som ska hända. Man kan skriva det som ett löpande dokument i exempelvis Word, placera ut post-it lappar på en vägg eller göra en mindmap. Det viktiga är inte vilken metod du använder utan att hitta en plan som funkar för dig.
Synopsis enligt Larry Brooks
Larry Brooks slår i sin bok Story Engineering ett slag för att planera sitt skrivande (exempelvis genom synopsis) istället för att bara ”skriva på”. Han menar att om du identifierar dina stora nyckelscener så har du i stora drag strukturerat upp din story. Om du har koll på dem så kommer din skrivprocess att handla om hur du skriver antingen mot dessa scener eller från dem, vidare till andra viktiga scener. Ju mer du vet om dessa scener och hur du ska foga dem samman desto större sannolikhet att du får ett första utkast som håller, till skillnad från om du försöker skriva dig fram till en story. Du kan hamna på en massa villovägar och riskerar att få slänga mycket på vägen. Det funkar såklart men är tidsödande. Tänk så mycket lättare att bara behöva slänga en post it-lapp istället för 50 (eller ännu fler) sidor om man märker att det finns scener som inte ger någonting.
Hur skriva synopsis?
Som Larry Brooks säger så är det bra att utgå ifrån sina nyckelscener och andra viktiga händelser som man vet att man vill ha med. Börja med att skriva ned dem. Genom att man har koll på sina viktiga nyckelscener kan man planera sina planteringar. En plantering är en slags ledtråd som har betydelse för händelser längre fram. I spänningsromaner som deckare t ex är planteringar jätteviktiga, men det används mer eller mindre i de flesta romaner. Den dramaturgiska kurvan är lättare att se om man skriver upp sin story på en tidsaxel och ett synopsis är också ett bra sätt att upptäcka hur långa de olika delarna i boken är. Är kanske början för lång och dröjer det för länge innan den första konflikten kommer? En annan ingång är att utgå från sina karaktärer och skapa scener utifrån deras utveckling. Byter du berättarperspektiv mellan kapitel eller scener kan det också vara viktigt att få med så att perspektivbytena kommer med jämna mellanrum. Miljö kan också spela roll och vara viktigt för att exempelvis åstadkomma variation. En karaktär som ständigt befinner sig vid havet med en kaffetermos kan bli ganska enformigt.
Låter det stelbent och tungrott? Kom ihåg att ett synopsis är ett levande dokument – du kan när som helst gå in och ändra eller lägga till saker och det kan vara precis så detaljerat eller löst i kanterna som du vill. Synopsis gör du för dig själv och ingen annan.
Vill du ha feedback på ditt synopsis eller hjälp att strukturera upp din roman? Kontakta mig så kan jag hjälpa dig med det.
När man skriver en bok kommer man med största sannolikhet att komma i kontakt med ordet synopsis någon gång. Det väcker olika känslor hos olika människor. För många är det självklart att använda sig av det, medan andra tycker att det hämmar skrivprocessen och det kreativa flödet. Hur som helst så är det bra att känna till vad det är.
Vad är synopsis?
Ordet kommer från grekiskans syn och optik (samskådande) och är en kortfattad översikt över berättelsens händelser och vändpunkter. Ett synopsis är alltså en slags ”karta” som hjälper dig att planera och strukturera ditt manus. Ett romansynopsis bör innehålla konflikter, karaktärer och viktiga scener/vändpunkter men kan gärna vara ännu mer detaljerat och också innehålla exempelvis miljöer och eventuellt perspektivbyte helt beroende på vad som är viktigt i din bok. Skriver du en fackbok gäller helt andra kriterier. Då handlar det mycket om struktur, att avgränsa och hitta rätt rubriker inom sitt ämne.
En synopsis kan skrivas rakt upp och ned i Word, men man kan också använda sig av andra program, t ex Scrivener, som ger goda möjligheter till att strukturera och katalogisera sitt material. Man kan göra mindmaps eller matriser … ja, gör som det passar dig och din skrivhjärna bäst.
Varför ska man använda synopsis?
Men vad ska man ha det till och varför kan man inte bara skriva på? Det kan man naturligtvis, alla skribenter fungerar olika, men man kan se det som ett bra hjälpmedel. Det hjälper dig inte bara att tänka till över din bok, exempelvis ditt tema och dina viktigaste scener och hur du ska få fram det på bästa sätt, det ökar också sannolikheten att du faktiskt slutför ditt skrivprojekt just för att det är genomtänkt från början. Det hjälper dig också att ”hålla kursen” och faktiskt gå åt det håll du har tänkt, även om synopsiset kan ändras med tiden om berättelsen tar en annan vändning.
Framöver kommer jag att skriva om vad man ska tänka på både när det gäller synopsis för romaner och för fackböcker – håll utkik!
I vintras körde vi skrivkursen Vinterskolan, vilket var mycket populärt, därför drar vi nu igång Vårskolan: Skriv en roman. Den startar redan nu på måndag den 20 mars, missa inte det! En fantastisk bonus är att kursen Redigera romanen ingår i priset. Så det här innebär att du både kan skriva första utkastet till en roman och få hjälp och verktyg för hur du redigerar den sedan.
Det är författarcoach Ann Ljungberg som tagit fram kurserna och vi diplomerade lektörer som är handledare under kursen och ger respons på upp till tio manussidor till deltagarna. Under kursens gång får du varje vardag teorilektioner och skrivövningar som du har användning för i ditt romanprojekt och en dag i veckan får du ett coachingbrev med frågor som rör ditt skrivande. Kursen är helt webbaserad och du skriver och gör övningarna när det passar dig bäst.
Anmäler du dig via den här länken får du mig som handledare under kursens gång och då är det jag som ger dig textresponsen.
Sanna Sporrong har jobbat som bokformgivare i nästan tio år.
Som inbiten textmänniska blir jag alltid lika fascinerad över dem som kan skapa något visuellt. Jag ägnar mig åt innehållet i böckerna och bokstäverna är mina bästa vänner, men hur funkar det när man ska skapa en förpackning till dessa böcker ? Ett tilltalande bokomslag som ska locka till läsning? Jag fick en pratstund med kollegan och formgivaren Sanna Sporrong. Om typografi, inspiration och trender.
Berätta om dig och ditt företag – vad gör Sporrong Form?
Jag frilansar som bokformgivare ifrån min studio i centrala Göteborg. Jag har jobbat med böcker i snart 10 år och är väldigt glad för att jag kan försörja mig på heltid på detta idag. Jag har världens roligaste jobb!
Vilken är din starkaste sida när det gäller formgivning?
Det är nog kombinationen av min mångsidighet och prestigelöshet. Jag tycker också att jag har en bra avvägning mellan det estetiska och det säljmässiga. Båda är lika viktiga för bokomslag. Jag är också effektiv i mitt arbete och med att återkoppla till kunden.
Varför är bokomslaget viktigt?
Det är en dörr som kan öppna upp en berättelse och som ger en glimt av något som betraktaren vill veta mer om. Omslagets viktigaste uppgift är att hjälpa boken att hitta rätt läsare, alltså de potentiella köparna.
Vad är det viktigaste att tänka på när man ska göra ett bokomslag?
En viktig aspekt som man som bokformgivare bör ha med sig tycker jag, är att inte se omslaget som ett konstverk utan mer som en yta för marknadsföring, likt en poster. Bokens berättelse ska få en identitet och läsupplevelsen ska säljas. Sen är det självklart viktigt att omslaget är estetiskt tilltalande, men det får inte bli huvudsyftet.
Hur får du dina idéer till bokomslagen?
I en perfekt värld skulle jag vilja hinna med att läsa alla manus jag får. Det ger så mycket inspiration och kunskap för mig även privat. Men numera läser jag oftast bara en synopsis av manuset. Jag försöker också få så mycket input från förlaget och författaren som möjligt. Efter det skriver jag ner beskrivande ord och ledtrådar ur handlingen som kan användas som element på omslaget.
Nästa steg är att hitta inspirationsmaterial vilket jag ofta hittar på Pinterest. Jag gör ofta en moodboard vad gäller vilken stämning, stil, form, färg och typografi jag tycker passar boken. Jag försöker också skapa tid till att läsa inspirerande bloggar, böcker, magasin och betrakta min omgivning i mitt dagliga liv. Man kan hitta inspiration överallt! Jag fotar och samlar idéer hela tiden utan att egentligen veta i vilket syfte de kan användas. Men nästan alltid hittar berättelserna och idéerna varandra tillslut 🙂
Hur ser förhållandet mellan formgivaren, förlaget och författaren ut? Hur mycket har de att säga till om?
Förlagen har väldigt mycket att säga till om! De är ju beställaren som har ansvar för hur boken presenteras, hur den tas emot av sina läsare och hur den säljer. Därför gäller det att vara prestigelös och respektfull som bokfomgivare, utan att för den delen lyssna blint på förlagets input vid briefen. Man blir som formgivare en viktig objektiv part som ibland kan se nya infallsvinklar till en historia. Bäst resultat blir alltid av en bra kommunikation mellan mig och förlagen längs vägen. Förläggaren är oftast mellanhanden mellan mig och författaren och hen är oftast väldigt inlyssnande ifrån författarens håll. Men samtidigt är det förlaget som står för de slutgiltiga formgivningsbesluten.
Vilka trender ser du nu vad gäller bokomslag?
Den handskrivna trenden som funnits ett tag håller i sig fortfarande. En stil som länge funnits i USA, med avskalat typografiskt/illustrativa framsidor med en twist blir allt vanligare och många väljer att gå ifrån bilder. Sen tycker jag mig se en högre artistisk nivå ifrån många duktiga bokformgivare i Sverige. Förlagen vågar lita mer på formgivaren och ger friare tyglar, vilket ger en mer unik prägel på omslagen. Man kan säga att bokformgivare i sig blir trendiga och kända för sitt arbete mer idag än tidigare.
Hur tänker du när det gäller samspelet mellan bild, titel och författarnamn på framsidan?
Synlighet är det allra viktigaste! En bok ska fungera visuellt i väldigt många sammanhang. Man kan tänka att den ska kunna vara så liten som 15 mm för att synas vid exempelvis en recension i DN. Vad gäller storlek på författarnamn så hänger det ihop med igenkänningen. Ifall författaren inte är så etablerad så skulle jag lägga mer krut på en större titel, och vice versa om det är en redan känd författare.
Typografi är betydligt mer komplext än många tror. Jag tycker fortfarande att det är den svåraste biten med formgivning och det utmanar mig varje dag. Det finns en sån uppsjö av typsnitt att det kan vara svårt att välja. Det kan också ta emot att investera i typsnittsfamiljer av hög kvalitet. Många förstår inte heller att valet av typsnitt endast är det första steget av väldigt många. Hur bokstäverna och orden placeras gentemot varandra, vilka typsnittskombinationer som fungerar bäst ihop, hur ordbilderna blir tillsammans gentemot exempelvis proportionerna i en bild eller illustration är en hel vetenskap.
Har du några tips att ge egenutgivare som står i begrepp att formge sin bok?
Man kan absolut testa att själv göra sitt bokomslag, om man har grundläggande kunskaper i Adobe-programmen. Men jag tror att man kan tjäna ganska mycket på att låta en formgivare göra det. Som författare kan man vara alltför nära sin berättelse och man riskerar att missa helhetsperspektivet.
Det kan kännas dyrt att lägga en del tusenlappar på ett bokomslag, men jag tror man kan få igen de pengarna ganska snabbt sen. Hur bra manuset än är så är förpackningen jätteviktig om man vill slå igenom på marknaden. Om man har en begränsad budget så tycker jag man kan vända sig till de formgivare som försöker komma in i branschen. De finns exempelvis en hög kompetens och stor vilja hos nyutexaminerade studenter inom grafisk formgivning. Det blir en ”win-win” för båda när formgivaren får jobb och exponering och författaren kan få ned sina kostnader tack vare det.
Jag har ett gäng skrivhandböcker hemma som på olika sätt handlar om skrivande och skrivhantverket och tänkte att jag skulle tipsa om dem här i bloggen, en i månaden ungefär. Det finns ju verkligen ungefär hur många olika skrivhandböcker som helst på marknaden, både på svenska och engelska, så det här blir bara ett axplock av vad jag själv läst. Men jag tror verkligen att det kan vara bra att läsa en eller ett par skrivhandböcker om man själv vill satsa på att skriva eftersom man får många tips av andra skrivande människor.
Först ut är Konsten att skriva en bästsäljare av journalisterna Lina Wennersten och Katarina Lagerwall (2011). Det är en mycket lättläst pocket och kan sägas vara lite grann av en grundkursbok om skrivande och författarskap. Som titeln antyder fokuserar den på hur man skriver bästsäljare, men den kommer med bra grundläggande tips för alla aspirerande författare, från ax till limpa. I den här boken delar bästsäljarförfattare som Karin Alvtegen, Susanna Alakoski, Jan Guillou och Håkan Nesser med sig av sina erfarenheter och tipsar om allt från hur man kommer på idéer till sitt manus till hur man faktiskt skriver. För den helt färska skribenten rekommenderas särskilt kapitel fyra och fem som går igenom alla delar i ett romanbygge på ett mycket grundläggande sätt, exempelvis hur man hittar sitt eget språk, gestaltar sina karaktärer, förhåller sig till perspektiv och vad som är en bra början i en roman. Konsten att skriva en bästsäljare tar också upp vad som händer efter det att man skrivit klart sitt manus och skickar in det till förlag och vad som händer om manuset blir antaget.
Är du en van romanskribent, kanske har gått några skrivarkurser eller lärt dig mycket om skrivhantverket på annat sätt är det kanske inte mycket nytt under solen, men är du nybörjare tror jag att du kan ha mycket nytta av den här boken. Den är även bra uppdelad mellan olika faser i skrivandet så det är lätt att hoppa till just de bitar man har behov av.
Så, rekommenderas alltså till den som är nyfiken på skrivande, författarskap och bokbranschen i stort!
