Varför blev mitt manus refuserat?

Varför blev mitt manus refuserat?

Har ditt manus blivit refuserat av ett, eller kanske flera, förlag? Det kan naturligtvis kännas tufft, nedslående och ledsamt, men det behöver ju faktiskt inte betyda att ditt manus håller låg kvalitet. Det kan finnas många anledningar till att ett manus blir refuserat och i det här inlägget listar jag några av dem.

Anledningar till att ens manus blir refuserat

Förlaget ger inte ut den sortens litteratur

Det är viktigt att kolla upp ordentligt vilka förlag som ger ut den sortens böcker som liknar det manus du själv har skrivit. Är du osäker på vilka förlag du ska skicka till? Ett tips är att titta i bokhandeln eller på biblioteket och se på vilken hylla din bok skulle passa in rent genre- eller ämnesmässigt. Kolla efter vilka förlag som har gett ut dessa böcker. Titta gärna på flera ställen för att få en så heltäckande bild över möjliga förlag som möjligt. Glöm inte de små förlagen.

manus refuserat
Din målgrupp är för smal

Detta kan vara fallet om du har skrivit ett fackboksmanus, kanske om din specialistkompetens. Förlagen har kommersiella intressen, det går inte att komma ifrån, och de behöver nå sina ekonomiska mål. Och de måste ge ut böcker som har en tillräckligt stor målgrupp. Men om du exempelvis är utbildare, föreläsare, influencer, coach eller liknande känner du säkert din målgrupp väl. Har du kanske ett stort antal följare på sociala medier eller en trogen skara prenumeranter på ett nyhetsbrev? Då når du med all säkerhet ut till din målgrupp bäst genom dina egna kanaler. I det här fallet kanske faktiskt inte utgivning på förlag är det bästa alternativet. Här kan egenutgivning vara ett minst lika klockrent tillvägagångssätt.

Ditt manus är för likt en redan utgiven bok

Ett förlag vill ha en variation bland sina titlar. Kanske har en bok inom samma ämne, tema eller med liknande handling som din, nyligen givits ut av förlaget. Det kan också göra att manuset blir refuserat.

Hur går man vidare?

Men om ens manus faktiskt håller för låg kvalitet och du inte vet vad som håller måttet och inte? Du kanske har fått en standardrefusering utan någon tydlig motivering till det? Hur går man vidare med sitt manus då? Ett sätt kan vara att anlita en lektör som på djupet läser ditt manus och ger återkoppling på det som fungerar bra och vad som kan utvecklas. Då får du konkreta förslag och en handlingsplan över hur du kan jobba vidare med manuset. Du får sällan möjlighet att föra en dialog med förlaget som refuserat, till skillnad från en lektör som du ofta har möjlighet att bolla med. Även om lektören aldrig kan vara helt säker på vad förlaget tyckte, kan hen göra en professionell läsning och ge sina synpunkter.

Lycka till med ditt manus!

”Min föreställning om egenutgivare har förändrats längs vägen.”

”Min föreställning om egenutgivare har förändrats längs vägen.”

Jag började följa Anneli Olsson, aka @forfattaranneli, på Instagram för kanske något år sedan. Med mycket humor delar hon frikostigt med sig om toppar och dalar i skrivlivet och glimtar från vardags- och familjelivet. Det var omöjligt att inte bli inspirerad av och engagerad i hennes målmedvetenhet. Jag blev nyfiken på hur hennes författarresa som egenutgivare har sett ut och hur hon gått till väga. Jag bad att få ställa några frågor.

Först och främst – varmt grattis till ”Fritt fall” som du släppte på eget förlag i maj i år! Vill du berätta lite om din bok?

Tack! Fritt fall är en feelgoodroman och den första i en serie på i alla fall tre böcker. I centrum står Alva Bergman, som jobbar som resesäljare och gillar sitt jobb men inte sin arbetsmiljö. När kärlekslivet vänds upp och ner utlöses en kedja av händelser. Det resulterar i att hon livrädd och på egen hand ger sig iväg ytterst motvilligt på en långresa. Hon ställs inför många utmaningar, nya bekantskaper och börjar så smått göra upp med sig själv. Teman i boken, som jag ser det, är att trotsa rädslor och uppfattningar om vem man egentligen är.

Berätta lite om dig själv!

Jag är en nybliven fyrtioåring som är född och uppvuxen i Edsbyn, Hälsingland. Sedan 2008 är jag bosatt i Uppsala med min man och våra tre barn. Jag har tidigare jobbat som arbetsterapeut, handläggare på ett par statliga myndigheter samt testat på ett år som konditorlärling. Det senare var jag tyvärr för morgontrött för att klara av. Med tiden har jag förstått att jag nog alltid varit en sökare. Jag har haft svårt att hitta min plats i yrkeslivet, fram till nu. Kanske. Nu är jag egenföretagare och jobbar som virtuell assistent. På min lediga tid så läser jag gärna böcker, dricker kaffe (gärna på café), paddlar kajak, vandrar i fjällen, spejar på natthimlen med mitt teleskop, promenerar med en vän.

Hur och när väcktes din författardröm?

Gissningsvis på mellanstadiet när vi började skriva små berättelser. Jag tror att mina mer liknade uppsatser redan då. I min “Mina vänner”-bok står att drömyrken var astronaut, författare, upptäcktsresande, arkeolog eller polis. Jag och min vän Helena brukade sitta tillsammans och skriva på varsin berättelse när vi umgicks som 10-11-åringar. Sedan roade vi varandra med uppläsningar av alstren. När jag kom upp i högstadie- och gymnasieåldern blev skrivandet mer som en ventil, i dagboksform och när universitetstiden kom upphörde det “privata” skrivandet helt. Det trängdes undan av rapportskrivande, uppsatser och dylikt. Författardrömmen kändes också totalt orealistisk då så jag la ner allt, fram till att jag närmade mig trettio. Då tänkte jag att livet är för kort för att inte prova och BAM – tio år senare hade jag min bok i handen, haha!

Hur kommer det sig att du bestämde dig för att ge ut boken själv? Hur har bokresan sett ut?

Första orden på manuset skrev jag 2010 då jag köpte en kurs av Ann Ljungberg och det fick igång mig. Jag skrev av och till men sedan kom långa uppehåll och tre barn mellan 2011 och 2017. Första utkastet var klart våren 2016 tror jag och sedan följde otaliga jättestora omskrivningar efter feedback från testläsare och ett par lektörsläsningar och ännu mer testläsarfeedback. I början av 2018 började jag på allvar tänka på egenutgivning, när jag förstod hur extremt svårt det är att ens manus blir antaget av ett förlag. Ett tag övervägde jag till och med att strunta i att skicka manuset till förlagen och köra själv direkt. Sedan tänkte jag att det väl ändå vore dumt att inte testa. Jag hade jobbat så mycket och länge med boken och författardrömmen fanns ju där sedan barnsben.

I september 2019 skickade jag Fritt fall till ett helt gäng förlag, förväntansfull och glad i hågen efter att under sommaren ha redigerat en sista gång efter otroligt positiv testläsarfeedback. Då kände jag att jag nog har något bra på gång. Sedan rullade standardrefuseringarna in på löpande band. Jag skrev ut varje mejl och satte upp dem på en spik på väggen, inspirerad av Stephen King 🙂 När december kom saknade jag bara ett par refuseringar (som aldrig trillade in). Men då tänkte jag att näe, i januari kör jag. Jag gjorde upp en utgivningsplan som kändes realistisk och som betydde att jag skulle hinna debutera innan tioårsdagen från att jag skrev de första orden på manuset (och precis innan fyrtioårsdagen). Ett lätt beslut var det kanske inte, men det kändes rätt. Jag är väldigt glad för att jag tog steget, eftersom jag hade möjligheten att göra det.

Hur har du gått tillväga i din självpubliceringsprocess?

Jag har gjort allt “själv”. Det vill säga letat upp de frilansare jag ville jobba med, skött kontakt med tryckeri och skrivit avtal med distributören Stjärndistribution. Om jag ändå inte hade ett etablerat förlag bakom mig så kunde jag lika gärna passa på att göra allt som jag själv ville ha det, resonerade jag.

Hur lång tid tog det från att du bestämde dig för att bli egenutgivare till att du hade boken i din hand?

Det slutliga beslutet att köra fattade jag 1 januari 2020 och den 8 maj hade jag boken i handen. Lektörer hade jag anlitat innan, men allt annat gjorde jag under dessa månader.

Vilka delar har du anlitat hjälp för?

Lektör, redaktör (som också satt inlagan), omslagsdesigner, korrekturläsare. Jag valde också att anlita en fotograf för att ha så fina bilder som möjligt på hemsidan, pressbilder och till min rollup (som jag verkligen hoppas på att kunna använda snart).

Lektör Sofia Ymén, redaktör Sofie Axelzon och korrekturläsare Cecilia Fredriksson hittade jag via Facebook och Instagram. Omslagsdesigner valde jag efter att ha kollat igenom vad jag fastnade för utseendemässigt i feelgood-genren. Slog fast att det var Emma Graves som hade gjort väldigt många av dem så jag kontaktade henne. Självklart är det allra viktigaste att försöka göra innehållet i boken så bra som jag bara kan för läsaren. Men om omslaget inte är proffsigt gjort är risken att boken inte ens blir klickad på/upplockad. Tryckeri valde jag efter att ha pratat med författaren och min vän Aline Lilja Gladh, som också givit ut sina två första böcker på eget förlag. Hon kom med väldigt bra input!

Vad har varit den största överraskningen som egenutgivare?

Kan inte säga att jag stött på stora överraskningar i själva utgivningsjobbet. Jag hade läst på, lyssnat på allt jag kom över i podd-väg samt pratat med andra egenutgivare som givit mig bra tips och råd och verkligen tänkt till. Fast jo, ett par överraskningar har jag faktiskt fått. Att min bok nått ut till så många läsare på kort tid. Och att flera fysiska bokhandlar tagit in boken i sina sortiment! Det hade jag verkligen inte förväntat mig.

Om jag ändå inte hade ett etablerat förlag bakom mig så kunde jag lika gärna passa på att göra allt som jag själv ville ha det …

Vad har varit den största utmaningen?

Att orka hålla i och fortsätta jobba för boken när det känns tungt och motigt. Det är mycket som ska skötas av en person (som i alla soloföretag) och när bluffsyndromet och slår till är det tufft att samtidigt marknadsföra boken.

Vad har varit bäst med att vara egenutgivare?

Att kunna styra och bestämma mycket själv. Allt från utgivningsdatum, vilka jag vill jobba med, storlek på upplaga till att bolla med ett proffs hur boken ska se ut och ha det sista ordet. När det går bra är det jättekul att veta att det är jag som jobbat hårt för att det ska ske. Samtidigt glömmer jag aldrig att jag inte har gjort det här helt själv. Som på alla andra förlag är det ett teamarbete.

Vad händer härnäst i ditt författarliv?

Just nu skriver jag för fullt på del två i serien. Den heter ”Stormsteg” och är planerad till juni 2021 på eget förlag. Och under hösten kommer Fritt fall ut som ljud- och e-bok via ljudboksförlaget Word Audio Publishing! Datum är inte spikat än dock. Det ser jag jättemycket fram emot och det känns som en dröm att boken kommer att finnas i tre format. Förhoppningsvis leder det till att ännu fler läsare kommer att hitta boken och mitt författarskap.

Slutligen, vad har du för grymma tips till andra som står i begrepp att satsa på egenutgivning?

Läs på, prata med andra som givit ut sin/sina böcker själv. Fundera på hur mycket tid, pengar och ork du tror att du har, för att hitta just ditt sätt. Vänta inte med att starta till exempel ett öppet författarkonto på Instagram tills du har din bok i handen. Bjud in (så mycket du är bekväm med) potentiella läsare på din “resa” och skapa engagemang och intresse för det du gör. Det har varit ovärderligt och kanske till och med helt avgörande för den spridning min bok fått.

Har du några tips till aspirerande författare?

Skriv ofta och bry dig inte om hur bra eller dåligt första utkastet blir. Detta för att bli färdig någon gång. Något jag inte alls gjorde när jag skrev Fritt fall. Så tog det mig också tio år att få klar den p g a långa uppehåll och dumredigerande av det som inte ens var ett första utkast. Arbetet med bok två går så extremt mycket fortare nu, när jag tillämpar ovan nämnda tips. När du har ett första utkast, redigera det tills det känns okej. Leta sedan testläsare för att få värdefull konstruktiv kritik inför fortsatt redigering. Jag ångrar inte för en sekund att jag anlitade lektör efter att ha haft testläsare och redigerat flera gånger till. Så det skulle jag råda alla till om man har pengarna till det. De flesta behöver redigera sitt manus väldigt många gånger innan det är redo för att skickas till förlag.

Har jag missat att fråga om någon aspekt av egenutgivning som du gärna delar med dig av?

Jag var ett tag rädd för att bli betraktad som mindre seriös och en sämre författare eftersom jag fått för mig att “egenutgivarstämpeln” är något negativt. Att man är en “reject” som är obegåvad när de stora förlagen inte antar ens manus. Den föreställningen har förändrats hos mig, även om jag i de mörka stunderna verkligen kan känna mig som spelare i B-laget. Nålsögat är så extremt trångt hos förlagen. Flera av dem ger ut kanske en till tre debutanter per år. Go figure. Bara för att ens manus inte kommer igenom betyder det inte att det är omöjligt att göra något bra av det på egen hand. Helst i samarbete med frilansare i branschen som kan hjälpa till att peka ut utvecklingspotential och svagheter som man behöver jobba på.

Här kan du läsa mer om Anneli.

Läs fler artiklar om egenutgivning:

Ge ut sin bok på egen hand: en introduktion
Att skriva och ge ut sin bok
Egenutgivning: Därför ska du anlita redaktör

Ge ut sin bok på egen hand: en introduktion

Ge ut sin bok på egen hand: en introduktion

Många väljer idag att ge ut sin bok på egen hand och på eget förlag. Å ena sidan är det relativt enkelt att ge ut sin egen bok då de tekniska möjligheterna är stora. Men det fråntar inte det faktum att det ligger en hel del jobb bakom självpublicering. Hur lång tid tar de olika stegen och vad betyder ord som inlaga eller EAN? Jag har här skrivit en guide med en introduktion till hur man ger ut sin bok på egen hand.

Även om man ger ut boken ”själv”, så betyder det sällan att man gör allt i processen själv. För att det ska bli en bra produkt är det bra att ta hjälp av professionella yrkesmänniskor. När du nu har lagt så mycket jobb på skrivandet vill du ju att boken ska bli så bra som möjligt, eller hur? Men vi börjar från början.

ge ut sin bok på egen hand

Manuset

Utan manus ingen bok, såklart. Och det räcker inte med att ha ett manus, i betydelsen en nedskriven historia, utan det måste också vara genomtänkt, vässat, välredigerat och språkgranskat. I alla fall om du vill nå en publik och läsekrets större än din familj och närmaste vänner.

Vad gör en lektör?

En lektör är ett mycket bra förstasteg i arbetet med manuset. En lektörsläsning är ett slags proffsläsning där du får återkoppling på vad som fungerar och inte fungerar med ditt manus. I ett skriftligt utlåtande går lektören igenom de grundläggande komponenterna såsom story, struktur, röd tråd, karaktärer, dramaturgi, gestaltning, stil och liknande. Gäller manuset en fackbok tittar lektören istället på saker som ämne, syfte och målgrupp exempelvis. Lektören ”tar tempen” på ditt manus för att se om manuset håller och ger konstruktiva förslag gällande hur du kan gå vidare med bearbetningen.

Räkna med att en lektörsläsning tar i alla fall en till två veckor, då lektören både ska läsa igenom manuset och ge kommentarer plus skriva ett utförligt utlåtande. Hur långt utlåtande du får varierar från lektör till lektör. Mina brukar landa på mellan 8 till 10 sidor. Därefter behöver du tid att göra omarbetningar enligt lektörens rekommendationer. Hur mycket tid det tar varierar naturligtvis utifrån manusets kvalitet och dina förutsättningar, men räkna med ett par veckor i alla fall, kanske t o m några månader.

Läs mer om vad en lektör gör.

Redaktörens uppgift

Därefter brukar det vara bra att hitta en redaktör för att starta upp ett samarbete. Hoppa inte över det här steget! Många tror att det bara är lite småfix kvar, såsom korrekturläsning, men det redaktören gör är så mycket mer än bara korr. Redaktören går ännu mer på djupet än en lektör och samarbetet sträcker sig vanligen under en längre tid. En redaktör närläser manuset på ett annat sätt och går in och ger förslag på hur texten kan förändras och förbättras. Redaktören läser i regel flera gånger och följer processen. Alla manus som ges ut av etablerade förlag går igenom redaktörsvändor för att vässas och slipas till sitt yttersta.

Mitt idealscenario är att jobba med två till tre redaktörsvändor för att fånga upp allt, men självklart kan man göra det snabbare än så om man har en tajt budget. Räkna i alla fall med att en redaktörsrunda tar ett par veckor.

Har du en tajt budget och står och vacklar mellan att anlita en lektör eller redaktör så skulle jag rekommendera att lägga pengarna på redaktörstjänsten.

Mer om redaktörens roll.

Korrekturläsning – det viktiga petet

När manuset sedan är färdigredigerat är det dags för korrekturläsning. Här fångas de sista felen upp, såsom: stav- och grammatikfel, interpunktion, språkliga inkonsekvenser med mera. Korrekturläsaren ska alltså inte titta på storyn eller strukturen i första hand, utan istället på detaljerna. Helhet och dramaturgi är redaktörens uppgift.

Från manus till bok – sättning och formgivning

Då är själva innehållet på plats. Men hur går man från pappersbunt till en färdig bok?

Förpacka snyggt

Allt det som finns mellan bokpärmarna, själva boksidorna, tryckortsida, eventuell innehållsförteckning och register, kallas för inlaga. Omvandlingen till boksidor görs vanligtvis i InDesign och man brukar säga att man sätter eller formger inlagan. Den färdiga inlagan görs sedan till tryckfärdig pdf. Är du själv haj på InDesign (eller liknande programvaror) kan du sätta din inlaga själv, annars är det en god idé att anlita en sättare/formgivare för jobbet för ett proffsigare intryck.

Själva formgivningen av inlagan tar inte så lång tid i regel, tänk dock på att du kan behöva ta ställning till saker som typsnitt, storlek, marginaler, kapitelbörjor och liknande (om inte sättaren har en generell mall hen alltid använder). Har du bilder eller illustrationer tar det också extra tid. Se till att boken görs i ett av tryckeriernas standardformat för enklare och billigare hantering, om du har möjlighet. Inlagan behöver också korrekturläsas (antingen av dig eller professionell korrekturläsare – eller båda) för att kontrollera exempelvis märkliga avstavningar. Det blir helt enkelt ett visst bollande mellan dig och sättaren vid korrektur, vilket tar tid.

Sedan behöver du givetvis ett bokomslag. Det är bokens förpackning och kan inte överskattas. För att läsare ska bli nyfikna och vilja plocka upp boken krävs ett lockande omslag. Jag rekommenderar verkligen att ta hjälp av ett proffs som kan formgivning och hur bokbranschen fungerar. Ett amatörmässigt bokomslag kan tyvärr bli avskräckande.

Vänta inte med bokomslaget utan gör det parallellt med de andra stegen så sparar du tid.

Boken till tryck

Slutligen är det så äntligen dags för inlaga och bokomslag att gå iväg till tryckeriet. Det finns en uppsjö av tryckeritjänster så se till att jämföra priserna ordentligt. För enkelhetens skull, se till att din bok är i något av standardformaten för bästa pris. Räkna med att det tar mellan 2 till 4 veckor att få din färdiga bok i handen efter att du skickat till tryck.

ge ut sin bok på egen hand

Liten ordlista om egenutgivning – att ge ut sin bok på egen hand

Bokinfo tidigare bokrondellen, är länken mellan förlag och butik. Vill du nå ut till återförsäljare såsom Akademibokhandeln och Ugglan, ska du ansluta dig till Bokinfo. Via Bokinfo kan bokhandeln och bibliotek hitta och beställa dina böcker.

BTJ (Bibliotekstjänst) recenserar och rekommenderar böcker ur den senaste utgivningen till biblioteken. BTJ-häftet kommer ut 24 gånger per år. Vill du få chansen att bli recenserad i deras häfte skickar du två recensionsex till dem Det finns inga garantier för att boken läses av dem och blir upptaget i BTJ, men det kan vara värt ett försök då de läser mycket – även av egenutgivare. Boken måste finnas upplagd i Bokinfo för att kunna hanteras av BTJ.

Distribution – För hantering och lagring av böcker kan det vara smidigt att anlita ett företag. Dels är det tids- och utrymmeskrävande att sköta allting själv. Det är också svårare att komma in i bokhandeln om du har egen distribution. Exempel på distributionstjänster är Förlagssystem och Stjärndistribution. Har du dock tryckt en mindre upplaga och planerar att sälja genom dina egna kanaler alternativt för en mindre publik kan du givetvis sköta allting själv.

EAN är den unika streckkod som finns på bokens baksida och används som märkning på alla varor och artiklar. Om du vill sälja boken genom bokhandeln krävs det att boken har en EAN-kod, men sköter du all försäljning själv behövs ingen kod. Du kan läsa mer om hur du skaffar en streckkod på Kungliga biblioteket.

Har du en tajt budget och vacklar mellan att anlita en lektör eller en redaktör skulle jag rekommendera dig att lägga pengarna på redaktörstjänsten.

Eget bokförlag – Att starta ett förlag innebär kort och gott att man startar ett företag om man inte redan har ett. Enskild firma räcker gott till att börja med. Du behöver registrera ditt företag, ansöka om f-skatt och registrera dig för moms. Allt detta gör du på Verksamt. Det är inget krav att du har ett företag när du ska ge ut på egen hand, men det underlättar när du ska fakturera för dina böcker.

ISBN, international Standard Book Number, är en unik identifikator för monografiska publikationer, till exempel böcker och kartor, som är utgivna för allmän spridning. Syftet med ISBN är att varje bok ska få sin egen unika identitet, som vårt personnummer ungefär. ISBN är inte obligatoriskt, men bokbranschen och bibliotek har på flera sätt stor nytta av att böcker är ISBN-märkt. Ansökan om ISBN kan göras av förlag och andra utgivare såsom föreningar, institutioner och privatpersoner med egen utgivning. Din ansökan om ISBN godkänns inom tio arbetsdagar. Läs mer och ansök om ISBN här.

Pliktexemplar av sin bok är man enligt lag skyldig att skicka till Kungliga biblioteket och sex av landets universitetsbibliotek. Trycker man sin bok i Sverige ordnar tryckeriet det, men trycks den utomlands är det upp till utgivaren själv att ordna med det.

Tryckortsida är den sida i början av boken (vanligen på sidan 4) där information om formgivare, sättare, tryck och copyright står.

I nästa artikel får du möta en egenutgivare som nyligen gått igenom hela den här processen. Stay tuned!

Från kommunal handläggare till frilansredaktör

Från kommunal handläggare till frilansredaktör

Här kommer ytterligare ett personligt inlägg. Den här gången ska jag berätta mer om vad jag jobbade med innan jag började jobba som frilansredaktör och hur vägen dit har sett ut för mig. Det har varit långt ifrån självklart för mig att jag skulle jobba med böcker, så det tog ett tag innan jag till slut hamnade här.

Här kan du läsa mitt förra inlägg om kommunikation och lättläst.

frilansredaktör

Det skrivna ordet och klarspråk

Pennan har alltid varit mitt starkaste redskap och skrivandet mitt främsta uttryckssätt. Som liten skrev jag mycket berättelser, noveller och dikter i perioder. Jag har skrivit dagbok och som så många andra hade jag också många brevvänner. Länge trodde jag att skrivande journalist var vad jag borde bli, men kommunikatör låg trots allt närmare till hands. Samtidigt har jag alltid haft ett intresse för människor, relationer, folks beteenden och gruppsykologi. Jag har bland annat jobbat inom barn- och äldreomsorg, missbruksvård, kriminalvård och på boende för funktionshindrade. Funderade på socionom eller kurator, men det blev till slut beteendevetenskap och sociologi. I och med det kombinerade jag mina två största intresseområden: media och kommunikationsvetenskap och beteendevetenskap.

När jag jobbade som handläggare inom offentlig sektor trivdes jag allra bäst i mötet med klienterna och när jag kände att jag kunde hjälpa dem. Det var också där jag för första gången kom i kontakt med tänket kring klarspråk. Jag var med och omarbetade vårt ganska gamla och ålderdomliga informationsmaterial till mer lättillgängligt språk.

frilansredaktör

Att gå vidare och att sluta cirkeln

När jag mitt i arbetslivet ville utvecklas och gå vidare blev det, utan att jag först tänkte på det, för att sluta cirkeln. Jag visste knappt att det fanns ett jobb som hette frilansredaktör men det jag längtade efter var att få vara mer kreativ. Att jobba med text och att hitta tillbaka till skrivandet. Det var en liten resa att komma på vad jag ville göra. Det slutade i alla fall med att jag sökte och kom in på förlags- och bokmarknadsutbildningen. 100 procent! Det tickade alla mina intresseboxar: böcker, text, språk och kreativitet som jag kunde kombinera med mina specialämnen.

De flesta på kursen hade läst litteraturvetenskap men jag med min samhällsvetenskapliga bakgrund har alltid haft ett annat mål. Jag strävar mot att jobba med böcker som berör mjuka ämnen som kommunikation, psykologi, ledarskap, pedagogik och lärande. Vilket jag gör idag och hoppas på att få fortsätta göra.

Om varför jag brinner för kommunikation och lättläst

Om varför jag brinner för kommunikation och lättläst

I sommar tänkte jag skriva några mer personliga inlägg om mig och min bakgrund och vilka erfarenheter jag har med mig in i yrket som redaktör, lektör och kommunikatör. Jag brukar säga att jag är speciellt intresserad av bland annat specialpedagogik och kommunikation. Varför är det stora intressen? I det första inlägget tänkte jag fokusera på ämnena funktionsvariation, kommunikation och lättläst.

För visst är det så att vi alla bär på olika erfarenheter som fungerar som våra drivkrafter. Personligen trivs och presterar jag som bäst när jag får jobba med ämnen jag brinner för. När jag får bidra till något som spelar roll och som gör nytta och skillnad för andra människor på något sätt. Och det gissar jag stämmer för ganska många.

Att vara funkisförälder

Jag har två barn och att få barn har naturligtvis förändrat mitt liv på flera plan. När det visade sig att vår yngsta, som nu är 8,5 år, har ett sällsynt syndrom förändrades livet ytterligare några snäpp. Syndromet för med sig många svåra utmaningar för vår lilla kämpe (och övriga familjemedlemmar), men bland annat innebär det en kraftig språkförsening.

kommunikation och lättläst
Systrar som samarbetar ❤️

Kommunikation och tecken som stöd

Det har gjort mig oerhört uppmärksam på hur jag pratar, berättar och instruerar. När jag kommunicerar med henne måste jag prata klart och tydligt, skala bort allt som är onödigt och förenkla, förenkla, förenkla. Jag behöver också tänka på att förstärka de viktigaste orden med tecken som stöd, kroppsspråk och ibland bilder. Och hur mycket jag än tycker om metaforer och abstraktioner i litterära texter så gäller det inte här kan man säga. Det gäller att anpassa sig till mottagaren helt enkelt.

Något jag lärt mig som förälder, och framför allt funkisförälder, är att hitta kreativa lösningar och försöka vara tre steg före. För det kan svänga snabbt i den här båten vill jag lova. Det gäller att försöka skapa mening, rutiner och struktur i en vardag som ibland kan te sig kaosartad. Sommar och semester med sina lösa boliner och (gärna) brist på rutiner är ibland extra svår. Att ständigt lära nytt är också något som ingår. Det ska nötas in nya tecken, laddas ned appar och skrivas ut bilder. Vi ska hitta nya passande pussel, lekar, böcker och aktiviteter. Det är ett konstant lärande och jag ska inte sticka under stol med att det tar på krafterna, ganska mycket till och med. Men när man ser utvecklingen hos sin unge så är det värt allt.

Intresse för lättläst

Min dotters behov av stöd har självklart gjort att jag också fått kunskap om och ett intresse för tecken. Men faktum är att jag alltid har varit fascinerad av teckenspråk. Redan som ganska liten lärde jag mig handalfabetet från mjölkpaketet och några år senare lite av grunderna i teckenspråk. Så faktiskt hade jag lite med mig redan sen innan.

Kommunikation och lättläst information har alltid känts viktigt och angeläget för mig och jag har också haft förmånen att korrekturläsa en hel massa böcker åt LL-förlaget. Det har varit både klassiker och nyskrivet, och det är helt fantastiskt vilket utbud det finns idag – en utveckling som har skett ganska snabbt de senaste åren. Jag är glad över att lättläst är något som det pratas om idag, att det verkligen är en ”grej”. Och nu när jag har en personligt förhållande till det har det kommit att bli något jag verkligen brinner för. Min förhoppning är att min dotter, som älskar bokstäver och ljudar alla bokstäver och ord hon ser, ska kunna lära sig läsa. Om hon ska kunna ta till sig berättelser och information i skriven form i framtiden ser jag det som självklart att det måste ske genom lättläst. Att jobba för ett tillgängligt och anpassat samhälle har blivit en hjärtefråga.

Nu i vår har jag precis redigerat och språkgranskat ett läromedel för Dramaski – en översättning från teckenspråk till svenska samt olika nivåer av lättläst svenska. Så himla kul uppdrag som har passat mig perfekt på så många sätt! Jag hoppas få möjlighet att jobba mer med lättläst och eventuellt tecken framöver.

Vill du läsa mer om mig kan du göra det här.