Att man ska ha ett syfte med sin text kan tyckas självklart. Ett övergripande syfte kan vara att underhålla, informera, påverka eller provocera, men har du tänkt på att precis allt, ned i minsta beståndsdel, behöver ha sitt specifika syfte? I slutänden kan man tänka att varenda mening som finns ska finnas av en anledning. Tyvärr duger det inte att tänka utfyllnad och fluff. Låt mig bena upp vad jag menar.
Här följer några av de vanligaste felen som jag brukar se i manus.
Scener
Har alla scener en klar tanke? Rannsaka dig själv och din text, finns det en tydlig mening med varenda scen, eller finns det några som mest är till för utfyllnad? Och här måste man se skillnad på utfyllnad och fördjupning av exempelvis en karaktär eller en relation. En scen där huvudpersonen äter middag med sin familj kan vara utfyllnad om ingenting särskilt händer och allt är trevligt och glatt, men om det finns en underliggande spänning vid den trevliga middagen kan det finnas ett tydligt syfte med scenen.
Finns det flera liknande scener? En viss upprepning kan man tillåta sig för att skapa en effekt, men se till så att det inte blir tjatigt eller tråkigt. Kan några scener slås ihop? I deckare till exempel kan det lätt bli för många polisscener, antingen staplade på varandra eller med likartat innehåll, när poliserna sitter runt ett bord och går igenom händelseförlopp och redogör för utredningen. Det blir inte bara upprepande utan riskerar också att tappa i tempo.
Karaktärer
Självklart måste även alla karaktärer som finns med i manuset ha ett syfte och inte bara finnas med för att. Hur vet man då att en karaktär fyller ett syfte? Ja, tillför hen något till historien? Har personen en ”uppgift” i manuset? Lägg inte bara till ett knippe kompisar om inte var och en av dem har något särskilt att berätta i storyn. Inte sällan kan det i redigeringsstadiet visa sig att två personer är allt för lika varandra. Kanske kan de slås ihop till en?
Med det här sagt menar jag inte att man inte får ha med några bikaraktärer eller statister. Kvinnan med hunden vid kvällspromenaden eller butiksbiträdet i mataffären kan behövas för att spegla något om huvudkaraktären, en sinnesstämning eller liknande. Statisten behöver inte namnges, eller ges en lång bakgrundshistoria, då tror läsaren automatiskt att det är en viktig karaktär.
Miljö och sceneri
Scener med härliga middagar och ett frossande i god mat och fantastiska viner är härligt att skriva om, men jag är ledsen, väldigt ofta fyller de ingen särskild funktion. Är det en bok vars handling kretsar kring mat – absolut, men annars är det dags att ta sig en funderare över just syftet med det. Att ta in dofter och smaker i sin story är jag helt för, men tänk på att det ska fylla en funktion mer än bara uppfylla författarens förkärlek för god mat och vin.
Bakgrundshistoria
Den sista punkten jag tänkte ta upp är karaktärernas backstory, eller bakgrund, som jag hastigt nämnde här ovan. Även om du som författare bör veta vad dina karaktärer har varit med om tidigare i sitt liv är det inte säkert att allt behöver komma fram i den skrivna texten. Är det något som får en direkt återspegling och har betydelse för den story du berättar så hör det givetvis dit, men berätta i så fall bara så mycket som behövs. Detsamma gäller förhållningssättet till research. Bara för att du har gjort efterforskningar inom ett ämne behöver sannolikt inte mer än en bråkdel hamna i manuset.
Det här med syfte är också något som jag som redaktör ständigt återkommer till och har ögonen på när jag redigerar manus.
Tre punkter – eller ellips som det också kallas – används när en mening eller dialog avbryts mitt i någonting. Något har utelämnats och ersatts med tre punkter. Det har kanske de flesta koll på? Något jag märker är att inte alla har stenkoll på när och om man ska ha mellanslag efter punkterna. Så hur ligger det till då?
När ett ord avbryts mitt i ska det inte vara mellanslag efter ellipsen. ”Om du inte går härifr…”
När en mening blir avbruten eller hängandes i luften ska det däremot vara mellanslag före de tre punkterna. ”Gå härifrån, annars …”
Om meningen fortsätter efter ellipsen ska det vara liten bokstav. Följer däremot en ny mening ska det vara stor bokstav.
Exempel: ”Jag skulle inte …”, sa Anna men fullföljde inte meningen.
”Vad i hela …?” Mia flyttade sig snabbt bort från fönstret.
Och det är alltid tre punkter – inte två och inte fyra, som man också märker ibland. Tre, varken mer eller mindre …
I dag har jag varit med på Egenutgivardagen på Nalen i Stockholm. Så rolig och jättegivande dag! Har både träffat trevliga skriv- och bokentusiaster och gamla och nya kollegor.
Jag pratade om att anlita hjälp för sitt manus, vilken typ av hjälp man kan få samt skillnaden på lektör, redaktör och korrekturläsare.
Medverkade gjorde också Jorun Modén, Carin Balfe-Arbman och Kristina Svensson (vars föredrag jag tyvärr missade p g a tog ett tidigt tåg).
Var du på Egenutgivardagen och vill ha mina bilder från min presentation så är det bara att ladda ned dem här –> Att anlita hjälp för sitt manus.
Nästa lördag, den 21 april, har jag det stora nöjet och äran att föreläsa på Egenutgivardagen på Nalen i Stockholm. Jag ska bland annat prata om vad skillnaden är mellan lektör, redaktör och korrekturläsare, vilket är några av de roller jag har i mitt jobb. Jag märker att det råder viss förvirring kring vem som gör vad och det är ju inte så konstigt för den som inte befinner sig i den världen jämt och ständigt.
Jag ska också berätta om nyttan av att anlita manusutvecklare för sitt manus samt ge mina bästa redigeringstips.
Är du nyfiken på bokbranschen i allmänhet och egenutgivning i synnerhet så är det ett jättebra tillfälle att få bekanta dig med detta. Jag ser fram emot att träffa dig. 🙂
Det blir också föreläsningar av andra sakkunniga kring marknadsföring, PR och skrivande. Egenutgivardagen arrangeras av Books on Demand och här kan du läsa mer och anmäla dig.
Att skriva fackbok är ett utmärkt sätt att marknadsföra sig själv och sitt varumärke. Det är ett bra sätt för kanske framför allt lite mindre företag att sticka ut hakan och visa att de är, eller vill bli, en auktoritet inom området. Man kan givetvis också skriva en fackbok om sin hobby, något man har extra mycket kunskap inom och kanske vill lära ut åt andra.
Vad är det man ska tänka på när man ska skriva fackbok? Att gräva där du står är ett tips och nästan en förutsättning för att det ska bli bra och unikt. Det är ju din vinkel som är din USP (Unique Selling Point) och det minimerar även din research.
Att välja ämne
Men vi tar det från början. Vad är det du vill förmedla? Utgå ifrån dig själv och din vardag, vilka lärdomar har du gjort i livet eller vad är ditt specialintresse. Har du ett brinnande intresse för 80-talshårdrock? Har du sparat alla dina OKEJ-tidningar från barndomen med alla dina gamla idoler, ja, men då kanske det är ditt ämne? Kanske är du inredare med specialistkompetens på feng shui, eller en PR-konsult som hjälper företag att synas i sociala medier? Många väljer att skriva en bok om sin profession, som ett led i marknadsföringen av sig själv och sitt företag. Att skriva fackbok om sin expertis är ett sätt att positionera sig på marknaden och visa sig som en auktoritet.
Om vi tänker USP igen så kanske du har varit sjukskriven för utmattning till exempel. Då kanske du vill rikta dig till utmattade kvinnor och ge tips på hur de kan hitta sin väg tillbaka genom feng shui. Där har du din specifika nisch och din unicitet. Dra nytta av dina specifika kunskaper.
I valet av ämne är det också relevant att tänka på vad som skrivits om det tidigare. Hur kan du göra idèn så unik som möjligt?
Vem är din målgrupp?
Vem är din tänkta läsare? Ringa in din målgrupp så att du vet vem du skriver till. Är det personer inom samma bransch som du? Eller personer som enbart delar din passion för ditt ämne? Är det nybörjare eller personer som vill vidareutvecklas inom sitt område? Se till att verkligen lära känna din målgrupp så att du vet hur du ska anpassa ditt innehåll. Var inte rädd för att nischa dig och tänka smalt.
Vilket är ditt syfte?
Nu när du vet vilken målgrupp du har är det lätt att få kläm på syftet. Det här hänger ihop med ditt syfte – varför vill du skriva fackbok? Är syftet att informera människor om exempelvis nya skatteregler, lära ut en arbetsmodell eller vill du helt enkelt bara bidra med underhållning och förströelse? Här gäller det att hitta ditt varför. Att avgränsa och ringa in ditt syfte handlar lika mycket om att veta vad du inte vill skriva om. I inredningsexemplet igen kan det handla om att du bara vill skriva om hur man ska tänka gällande möbler, men inte om växter.
Hur strukturerar man sin fackbok?
I vilken ände börjar man, hur strukturerar man sin text? En bra grundregel är att tänka ”tratten” eller den upp-och-ned-vända triangeln. Börja övergripande och gå allt smalare, från omvärldsanalys till att bli allt mer specifik in i ditt ämne. Då visar du också att du har koll på vad som gjorts inom ditt område tidigare men presenterar samtidigt dina nya upptäckter, kunskaper eller metoder inom ämnet.
Berättarröst och perspektiv
Så kommer vi till ditt berättarperspektiv, din röst. Ska du berätta i jagform eller ha ett mer allmänt tilltal? Hur personlig vill du vara? Det här beror såklart på vilket ämne du skriver om och hur din ingång i ämnet ser ut. Skriver du om din resa från utbränd till framgångsrik företagare är det oundvikligt att vara personlig, där är snarare frågan hur du drar gränsen till ditt privatliv. Är ditt ämne istället hållbart mode är det inte lika självklart att du ska skriva i jagform, men återigen, allt beror på syftet.
Oavsett hur du väljer att göra är du som författare någon som läsaren måste förhålla sig till, vilket har att göra med din trovärdighet och auktoritet inom ämnet. Läsaren vill och behöver veta vad du har för relation till det du skriver om. Så även om du inte skriver din bok i jagform bör ett förord eller en inledning finnas med, där du introducerar dig själv och hur din resa har sett ut så att texten hamnar i ett sammanhang. Det ger dig legitimitet.
